Hej, hej.

I morse när jag stod i VK:s garage och precis skulle låsa upp budbilen tyckte jag mig höra ett märkligt ljud. Med hjärtat i halsgropen kollade jag i backspegeln och såg till min förfäran en mörkklädd, karlliknande figur stå där. Jag blev livrädd och vände mig om, men ingen var där. Sedan insåg jag att det så klart var jag själv som var den mörkklädda, karlliknande figuren, och då blev jag arg och lite ledsen. Arg för att jag fan inte vill se ut som en karl, och ledsen för att jag, ibland, verkligen inte är den snabbaste hajen i kajen.

Jag skyller på värdelös sömn, tidiga mornar (har kommit en timme tidigare än när jag egentligen börjar varje morgon hela veckan) och mina arbetarbrallor.