Hej, hej.

Jag lever och har hälsan, men har inte orkat blogga. Det har hänt en väldigt jobbig grej som gör att jag mår väldigt dåligt, och när jag mår väldigt dåligt så blir bloggen ofta lidande. Just nu är jag väldigt glad över att jag har mitt jobb och alla roliga och underbara kollegor så att jag känner mig som mitt vanliga, glada jag för några timmar, för så fort jag kommer hem till min tomma lägenhet känns det mesta helt åt helvete igen. Jag skriver inte om jobbiga och allvarliga saker – det är inte min grej – och vissa saker känns liksom både ointressanta och alldeles för privata för att de ska få utrymme här. I min blogg ska det bara stå trams, men tyvärr så känner man sig sällan på humör för att skriva just det när man mår såhär. Jag lovar dock att jag ska försöka skärpa mig och börja uppdatera som vanligt igen. Och svara på era roliga kommentarer. It’s a promise, lovers.

Om ni skulle vara nyfikna så kan jag ju i alla fall säga så här:
Jag är fortfarande tillsammans med Fredrik och allt är bra.
Ingen har dött.

Nu ska jag snart dricka kaffe på Privatmarknad och fortsätta hålla tummarna för att vädret ska bli bra igen. Jag for ju för bövelen hem på lunchen för att hämta mina vanliga kläder (jag är vaktmästare och har skitiga arbetarbrallor på mig idag) så att jag och Samane skulle kunna hänga på en soldränkt uteservering i eftermiddag. Jag kommer att bli mäkta besviken om det inte blir så.