Hej, hej.

Jag är väldigt dålig på att svara på mail och kommentarer, och jag har konstant dåligt samvete över det. Hur som helst så blir jag alltid väldigt glad när ni skriver (förutom när ni är elaka, då tycker jag förstås att ni är rövhål).

Jag fick i alla fall en fråga från "J on Apb" om jag har en piercing i tungan. Det har jag inte, och det främsta skälet till det är att jag inte vågar pierca mig där. Detta eftersom tungor är som köttklumpar som lever och frodas i munnen, alternativt några slags blötdjur. Jag tycker att det är snyggt men otäckt, kan man säga. Själv har jag två skräckhistorier när det kommer till kroppsutsmyckningar.

Den första utspelade sig när jag kom hem efter att ha varit på Augustibuller 2004. Jag skulle duscha hemma hos Robert, och upptäckte helt plötsligt en knöl i bröstet. Jag trodde på fullaste allvar att jag fått bröstcancer, började stortjuta, cyklade till akuten, satt där i fem timmar och blev klämd på pattarna av en läkare som konstaterade att det var piercingen i bröstvårtan som gett mig en infektion. Sedan dess har jag ingen piercing där mer.

Den andra läbbiga historien är från andra året på gymnasiet när jag bestämde mig för att låta en klasskompis och hennes polare pierca mig i septum. Vi satt på en bänk vid skåpen, det knakade när nålen gick igenom brosket, blodet sprutade åt alla håll och efteråt höll jag på att svimma. Men den sitter kvar än, och jag älskar’n.