Hej, hej.

– Måste allt vara så jävla flashigt när man är med dig?, undrade en vrång liten tjej vid namn Josefin, när hon och hennes finsmakande kamrat Becker satt på O’learys.
– La-di-fuckin-da, liksom! Varför duger det inte med billig fatöl? Varför måste du vara så märkvärdig?

Efter en stunds övertalning beställde i alla fall Josefin motvilligt in en Samuel Adams till maten. Den visade sig vara välsmakande, och Josefin blev nöjd, trots allt. Några minuter senare lyckades hon dock ändå sunka ner stämningen lite. Kanske för att hon ville känna sig bekväm, eller kanske för att hon helt enkelt är en jävla pajas. Helt säkert kan vi nog aldrig riktigt veta. Det förtäljer inte historien.

Snipp, snapp, snut – så var sagan slut.