Hej, hej.

Nu när jag ändå skriver så mycket om min fina morsa, så tänkte jag publicera ett brev som hon skickade till Linda Skugge för ett par år sedan, efter att hon skrivit en krönika om att hon är en dålig mamma. Skugge publicerade brevet i sin blogg då (2005 eller i början av 2006), och jag gjorde likadant (hade precis börjat blogga då). Men det är så fint, så här kommer det igen:

"Jag heter Elisabeth. är snart 49 år och bor i Umeå. Mina barn är 25, 23 och
18 år. Kände igen mig rätt så mycket när jag läste din krönika. Här får du några exempel, men det finns nog mycket mer som jag har förträngt.

1. Mina två pojkar (nu 23 och 25 år) bråkade ofta och gärna. En gång när dom slogs och nästan hade drivit mig till vanvett så slängde jag ut dom i bara strumplästen i 15 graders kyla och sa att dom fick slå ihjäl varandra utomhus. Sedan låste jag dörren. Dom blev omedelbart sams och var så hela kvällen sedan
2. Min dotter som var ca 4 år hittade en jätteförstoring av ett sängkvalster i en tidning och frågade mig var dom fanns. Då sa jag: ’dom bor i din säng’. Mycket pedagogiskt!
3. Jag lät dom ofta förlora när vi spelade spel, typ Bamses honungsjakt, Bondgårdsspelet, Fragglarna m.m. Dom blev ju helt vansinniga, men jag ville lära dom att man måste kämpa för att vinna så därför låtsades jag inte förlora som snälla mammor ska göra.
4. Jag har svurit och ’levt skithus’ ( OBS! Norrländskt uttryck!) och sjungit konstiga sånger för dom.
5. När det var för mycket legobitar och leksaker på golvet brukade jag komma in med dammsugaren påslagen och hota med att suga in dom omedelbart om dom inte städade upp. Ibland sög jag in några leksaker för att visa att jag menade allvar.
6. Jag ställde jättestora krav på den äldsta pojken och tyckte att han skulle vara stor fast han bara var 2 år gammal. Helt vansinnigt!
7. Jag retades också med mina barn och dom blev faktiskt mycket slängda i käften dom också.
8. Jag sa till min dotter redan från det att hon var mycket liten att hon inte skulle gnälla utan se till att tala om vad hon ville för att hon skulle ha en möjlighet att få sin vilja fram. Jag avskyr nämligen gnälliga ungar.
9. Jag skickade min då sexårige son till förskolan fast han var lite ’krasslig’, och det visade sig sedan att han hade lunginflammation. (Jag är sjuksköterska!) Jag har fortfarande viss ’ågren’ när jag tänker på detta fast det är sjutton år sedan.
Trots mina vansinnigheter så har jag lyckats fostra tre underbara, roliga, smarta ungar med massor av integritet. Så det finns nog hopp för oss ’dåliga mammor’.
Jag tror att dom farliga föräldrarna är dom som låtsas att allt är så perfekt. Du vet, när man skrapar på fasaden så kommer skiten fram.
Tack för dina krönikor och lycka till under 2006, både med ditt skrivande och dina barn.
MVH!
Elisabeth"