Hej, hej.

Sitter just nu och väntar på att morsan ska komma hit så att jag får mig något att äta. Jag ser ut som sju svåra år och vill av den anledningen slippa gå och handla, så därför bad jag morsan att köpa korv och korvbröd åt mig på väg hem från Vännäs. Fy fan, det rinner typ dregel ur käften på mig när jag tänker på hur underbart det ska bli att fylla magen med vitt onyttigt bröd, Johnny’s senap och nermalda grisorgan och saker som har legat på något golv i Polen.

Igår när jag vaknade mådde jag, konstigt nog, hur bra som helst, och tog en sväng på stan med Becker och Emelie. Fikade, skänkte lite pengar och kollade på kläder, bland annat. Köpte sedan ett par underbara skor som Lovisa insisterade på att jag skulle inhandla för några veckor sedan. Då kunde jag stå emot, men igår gick det helt enkelt inte längre. På kvällen gick Emelie, Becker och jag (i mina nya, fabulösa dojor) ut på Två Våningar, och när krogen stängde åkte vi på efterfest på någon raggarklubb på Röbäck. Fy fan, jag har typ aldrig haft så roligt som jag hade i natt! Vi dansade, drack bärs och både jag och Emelie fick varsin lapdance av någon kraftig gubbe. Kom hem klockan sju i morse och har typ varit full och fnissig hela dagen. Underbart.

Hej, hej.

Jag borde ha förstått att jag var på väg att bli sjuk när jag frös konstant hela dagen på jobbet och var tvungen att grensla ett element som stod framme vid kunddisken där jag satt (låter snuskigare än vad det var). Så fort jag kom hem från jobbet kände jag att jag hade jätteont i huvudet och frös som fan, och kröp därför ner under täcket. Efter att ha sovit i någon timme visade termometern att jag hade feber. Så i stället för att nu vara ute och pimpla öl med mina kamrater, så är jag alltså bara hemma, iförd flygande kuk-tröja och grå mjukisbrallor, och ska snart krypa ner under täcket igen. Kanske äter jag lite fil och flingor. Kanske inte.

Hej, hej.

Precis som alltid när man har varit bortrest så finns det tusen saker att berätta, men ingen ork att skriva ner dem. Just därför får ni bara en lista på några saker som jag har pysslat med under min vistelse i Örebro.

* Käkat fredagsmiddag på restaurang med Frille Svan. Tända ljus och hela skiten – ni kan kalla oss myspyspatrullen.
* Blivit väckt av att Fredrik stormat in i lägenheten i chaffismundering och spelat "Josefine, vill du suga min kuk?" med Eddie Meduza.
* Kört grejer till Danne och Annas bröllopsfest i Millencolins turnébuss (fast bara en liten bit, för växelspaken var helt fucked och jag var redan tillräckligt livrädd som det var bara över det faktum att jag skulle köra i Örebro som är stort och kaotiskt jämfört med Umeå).
* Burit omkring på en jättesöt MC-bebis som heter Elsa, och låtsats att hon var min.
* Åkt massa lastbil, bland annat till Töreboda och Karlstad.
* Varit på världens kanske roligaste bröllopsfest, och träffat sjukt mycket trevligt folk, kollat på schyssta band och fått mina sedvanliga nyp i fläsket av Fredriks kompis Kalle. Guld!
* Blivit kallad Blondinbella under en hel lördagskväll.
* Hånglat med en flickvän till en medlem i det gamla punkbandet Charles Hårfager, som även Fredrik var med i back in the days (vilket för övrigt nästan fick mig att bryta ihop av förtjusning när jag fick veta det i april, eftersom det var ett av de första trallpunkbanden som jag lyssnade på).
* Varit på IKEA med Frille Svan och drömt om fina kök där han ska stå och slava för mig. Inhandlade lite köksredskap åt mig själv, och världens mest nödvändiga present till honom.
* Suttit i hångelsofforna i en biograf och kollat på Arn.
* Äntligen fått träffa Kimmo, som kanske är världens trevligaste. Han ringde mig klockan fyra på morgonen (stupfull) när Fredrik redan var på jobbet och frågade om han fick komma förbi, vilket han fick. Sedan satt vi och lyssnade på punk och sorterade Fredriks räkningar medan Kimmo blev allt mer fyllesentimental.

Nu ska jag skriva en krönika, eftersom nöjesredaktör Anna ringde för ett par timmar sedan och beställde en till lördagstidningen. Därefter ska jag ringa karlaslusken min och sedan somna framför teven. Hä bli ba bulla hä.

Hej, hej.

Jag var ju, som ni kanske minns, på en festival på ett ställe där alla snackade som i Utvandrarna. Där träffade jag en av alla mina favoritgubbar i hela världen, som lirar i ett av mina favoritband. Här är beviset.

Hej, hej.

Jag blev just erbjuden ett vikariat på 40% här på privatmarknad med start i mitten av september, som jag självklart tackade ja till. Nu är jag så glad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Fattar ni, ett jobb som man går till på morgonen och kommer hem från på eftermiddagen! Visserligen bara två dagar i veckan, men ändå helt lysande med tanke på att det går utmärkt att kombinera med frilansandet. Herre min skapare, livet ler verkligen sitt bredaste jävla leende mot mig just nu.

Hej, hej.

Sedan igår kväll kring halv elva, efter en jävla massa drygt resande (fy fan, är aldrig så arg som när jag är på flygplatser, men det kan jag berätta mer ingående om i ett annat inlägg), är jag återigen hemma på norrländsk mark. Slängde direkt väskan på golvet, kokade te och drog på mig gråa mjukisbrallor som jag matchade med en blå, halvslapp tröja med en flygande kuk på som morsan köpte på Blommor och Bin någon gång under sjuttiotalet. När jag sedan hade krupit ner framför teven så kändes det faktiskt helt okej att vara hemma. Det är ju faktiskt alltid roligt att komma tillbaka till jobbet och träffa alla fina och roliga arbetskamrater igen, även om det såklart är värdelöst att inte få hänga med sin skogstokiga karlaslusk varje dag. Men det blir väl förhoppningsvis ändring på det så småningom.

Under tiden jag var i Gnällbältet hann det dimpa ner två mail från arrangörerna av VIP-galan (Öppen Gemenskap) som äger rum i helgen. Staffan Ling hade tipsat om mig, och nu undrade de om jag ville vara konferencier på en av scenerna. Fan vad sjukt! Svarade igår och avböjde erbjudandet, på grund av det faktum att jag blir skitnervös och töntig när jag pratar inför större folksamlingar, men jag kommer troligtvis att vara glad och stolt resten av året över att jag ens blev tillfrågad. Värsta hedersuppdraget, liksom.

Nej, fan. Dags att jobba vidare.

Hej, hej.

Jag lever och har hälsan, men har inte haft tillgång till internet sedan jag kom hit till Örebro förra tisdagen. Sitter just nu hos Fredriks syrra i Kumla och ska boka biljetter så att jag tar mig hem på onsdag, så ni får vänta på en längre uppdatering tills dess. Jag har det i alla fall hur bra som helst, och bäst hittills är att jag har träffat en tysk bebis som hette Charlotte Rambo. På riktigt. Fattar ni? Charlotte RAMBO! Hur guld som helst.

Ja, ja. Vi hörs och störs, lovers!