Jag och Rödluvan – snart på en trashig och okristlig färja nära dig!

Hej, hej.

Igår på personalfesten kan jag ha uppfattats som lite oartig, då jag till en början ägnade en hel del tid åt min mobiltelefon istället för att konversera med mina bordsgrannar. Men det var faktiskt så att jag satt och sms:ade personuppgifter till Lovisa, min darling och partner in crime, eftersom hon i sin tur satt i Apstaden och bokade vår kommande semestertripp.

Den femte november brakar helvetet lös! Då ska jag och Lovisa fira hennes tjugotvåårsdag genom att åka på kryssning till Riga. Ölbiljetter, drinkbiljetter, hytt och allt som har med god mat att göra är redan fixat, och det ska verkligen bli så jävla roligt. Åh, det är underbart att vara ung och oansvarig! Jag förstår om ni är avundsjuka.

Hej, hej.

Det har dröjt, men nu ska jag äntligen svara på några av era kommentarer.

1. ’Ett fan’ undrar om jag har slutat som ledsagare, och det skulle man ju kunna tro, men så är inte fallet. Dock så har jag inte jobbat som det sedan min brukare kom hem från samhället där hon bor och började skolan igen. Detta eftersom jag dels har varit bortrest och för att jag har jobbat på VK rätt mycket, men även på grund av det som hände med min mor, numera Mrs Pacemaker, och för att jag då blev hennes ledsagare ett tag i stället. Ska kontakta min brukare i morgon och troligtvis jobba igen nästa vecka.

2. ’Kanonpommi’ undrade för ett tag sedan om jag tränar något. Och nej, det gör jag inte, mer än att jag promenerar till och från jobbet (förutom när jag försover mig och morsan tvingas skjutsa, vilket är nästan jämt). Tränade under sommaren tillsammans med Samane på VK:s gym, men nu när hon har åkt tillbaka till London så har jag inte längre någon att träna med efter arbetstid, och jag vågar inte träna där ensam när alla andra har gått hem. Varför tänker jag inte gå in på.

3. ’Fyrabarnsmamman’ har kommit på att våra mödrar känner varandra, och så är det ju faktiskt. Blev fruktansvärt nyfiken när du skrev det första gången, fast inte lika nyfiken som min morsa blev, så det var faktiskt hon som luskade reda på vem din mamma är. Det var för övrigt jag som hämtade dem på busstationen förra veckan. Och du, förresten så tycker jag inte alls att du är en stalker. Jag är bara dålig på att svara på kommentarer.

4. ’Tompa’ skriver följande:
’Himla bra..
kommentar av läsaren och så tafatt svar av dig. Om du skäms kan du ju stå upp och erkänna det istället för att försöka var häftig när du egentligen har brallorna nere..’

Jag svarar:

För det första så skulle jag väl inte publicera brevet i bloggen om jag skämdes? Då hade det fått hänga kvar på kylskåpet bredvid alla andra brev som jag har fått.

För det andra så tyckte jag inte att jag var häftig när jag svarade på det, utan snarare rolig. Det tycker jag ofta att jag är.

För det tredje så känner inte jag att jag behöver ta brev, där både avsändaradress och konstruktivitet lyser med sin frånvaro, på allvar.

För det fjärde så… äh, jag orkar inte. Seinfeld pågår för fullt, Tompa!

5. ’Josefin’ tycker att jag är fab, och då tycker jag att hon är det också. Plus att hon har ett fantastiskt vackert namn.

Så, då har jag svarat på lite kommentarer.

Hej, hej.

Innan jag gick till Konsum för att inhandla mjölk, halstabletter och bomullsrondeller för några timmar sedan, hade jag inte lämnat min lägenhet på två dygn. Har ni haft fint väder? Jag är, på riktigt, väldigt nyfiken.

Hur som helst så tycker jag att det är väldigt märkligt att jag, trots att jag har gått i ide i min lilla källargrotta, fortfarande känner mig lite krasslig. Jag har ju liksom gjort allt man ska göra när man sjuk! Jag har druckit sjuttioåtta liter te. Jag har sovit på soffan ungefär sjutton av dygnets alla timmar och bara vaknat när Fredrik har ringt eller när Oprah börjat klockan tjugo i två. Jag har även kollat på alla Harry Potter-filmerna, löst korsord och lunkat omkring och sett lite småäcklig ut. Vad kan jag ha glömt?

Ja, ja. I morgon måste jag vara kry, eftersom det vankas fest med jobbet. På lördag har jag lovat nöjesredaktören att gå på den där Mamma Mia-allsången på Filmstaden och sedan skriva en krönika om den till måndagstidningen. Jag har alltid sagt (eller åtminstone tänkt) att det finns en särskild plats i helvetet för skaparna bakom Moulin Rouge. Jag avskyr nämligen musikaler, och det finns dessutom ingen film som är så sövande som den (förutom Fyra bröllop och en begravning). När jag såg Mamma Mia häromveckan tyckte jag inte heller att den var speciellt bra, och orkade faktiskt inte ens se klart den. Dock ser jag ändå fram emot att få betalt för att se den igen på lördag, och jag tror att det kan bli riktigt kul att höra folk skråla med i låtarna. Det sägs ju att film är bäst på bio, så det kanske även gäller musikalfilmer som kittlar kräkreflexerna. Nej, hörrni, det blir fan en bra helg det här!

Hej, hej.

Jag är sjuk och mår piss (och det gjorde jag för övrigt hela dagen igår också, men vikarier blir inte sjuka), men det spelar ingen roll just nu, för jag är peppad som fan i alla fall. Dels för att jag just har pratat med Lovisa om att kanske åka på kryssning på Halloween, vilket hon var taggad på. Och dels så har jag hittat en ’Mina vänner’-bok som bland annat har hängt med på Augustibuller 2004, men även en massa vanliga hemmafester. Full av matnyttig information är den.

Min kompis Hannas trodde till exempel att hon, om tio år, skulle bo i en lägenhet i Stockholm tillsammans med mig. Hon bor i Gävle med sin karl och har en unge som heter Tristan.

Frebaz, en gammal kamrat från Uppsala, tror däremot att han kommer att vara alkis i Vänortsparken om tio år. Det är han inte.

Mitt ex Roberts stora dröm var att komma över 300 högskolepoäng. Det gjorde han säkert också.

Någon dryg tjej på Augustibuller har mest bara skrivit könsord överallt (fan vad punk), och att hennes favoritfilm är ’FäboGäntan’. Idiot.

Jag själv har skrivit att min stora dröm är att producera fram mejeriprodukter av bröstmjölk, och att jag om tio år är framgångsrik mjölkproducent på Roberts mejeri. Det är jag inte (fast å andra sidan har det inte gått tio år än heller).

Rune, min kära vän från förr, har skrivit att det bästa som hänt honom är uppväxten på Carlshöjd. Jag håller med.

Hedvigs stora dröm är att bli av med sina lappländska drag, och att hennes bästa teveprogram är Farmen Afrika. Hon är allt lite knäpp, hon. Det kanske beror på uppväxten med bara tre tevekanaler.

Roberts kompis Anders avskyr mest att skrapa bilrutan, och det är ju faktiskt jättejobbigt.

Gemensamt för de flesta i min ’Mina Vänner’-bok är att deras pinsammaste minne antingen går ut på att de pissat eller skitit på sig.

Och detta var minsann ljuvlig läsning för mig, en kväll som denna.

Hej, hej.

Just nu sitter jag och läser tantsnuskiga kärleksnoveller och om "skördefester i ugnsform" i Hemmets veckotidning och gnider mig mot elementet som vi har här vid kunddisken bara för att det är så förbannat kallt på kontoret (växelhäxan kör för övrigt på en kupévärmare för att inte frysa till is). En del av dagen har även ägnats åt att diskutera gårdagens avsnitt av Färjan, och åt att komma överens om vilken mexikansk mat som ska lagas och förtäras på nästa veckas brudmiddag med Privatmarknad. Som jag har förstått det så är det enda som alla är överens om att det ska hinkas tequila och att man bör bära sombrero och mockasiner för att få komma in.

Men vi jobbar faktiskt på väldigt bra här också, även om det kanske är svårt att tro. Själv har jag till exempel gjort femtioåttatusen föreningsannonser, lagt upp en miljard abonnemang, beställt taltidningsapparater åt gamla tanter och smörat för prenumeranter över telefon. En rätt vanlig dag i Kontorsråttaland, med andra ord.

Men fy fan vilken tråkig människa jag är idag. Jag kräks på mig själv och min blogg.

Charmerande kryssnings-trash.

Hej, hej.

Kollade på mitt nya favoritprogram tidigare. Färjan heter det, och går på Kanal 5. Alldeles underbart är det! White trash när det är som bäst, liksom, och ett program som gör mig sjukt peppad på att ta en ordentlig svenne-bläcka på första bästa fartyg. Good trash, alltså.

Sedan såg jag något annat som också var väldigt trashigt, fast på ett dåligt sätt. Och inte på teve, utan på en klädsida på internet där man bland annat kan beställa bebiskläder. Och nu snackar vi fruktansvärt trashigt och motbjudande. Vem fan skulle klä sin unge i en body eller tröja med detta tryck? Very bad trash.

Hej, hej.

Jag träffar bara min specialisttandläkare ibland, men när jag väl gör det så tänker jag varje gång på hur fantastisk hon är. Schysst, cool och duktig, sådär. Medan jag ligger där med sjutton olika slangar i käften och tittar upp på mig själv i spegeln och tänker på hur konstig jag måste se ut när jag idkar samlag, så pratar hon på om sin dotter som är journalist och säger åt mig att jag absolut inte får starta en egen firma (vilket jag ju faktiskt var på väg att göra i vintras), och ger mig en massa viktig information även i övrigt. Tyvärr handlade informationen i fredags inte så mycket om huruvida jag behöver betala för tandställningspartajet i min mun, eller hur länge det kommer att pågå. Men eftersom hon övertalade mig om att ta svarta gummiband i munnen, i stället för mina sedvanliga grå, så gör det inte så mycket. Numera har jag ju för fan en hel hyllning till Skellefteå AIK och min bästa Skellefteåhäxa Lovisa där inne. Gult och svart överallt. Nu gillar jag ju visserligen inte Skellefteå AIK alls, men jag älskar ju min Lovisa, så alltså är det bra.

Konsten att öppna en halvmöglig och hårt åtskruvad termos.

Hej, hej.

Fy fan vad jobbigt det känns att Fredrik har åkt hem. Man hinner liksom precis vänja sig vid att ha honom i närheten hela tiden, och sedan är han helt plötsligt sjuttio mil bort.

Han kom i alla fall på fredagskvällen, och då hann vi egentligen inte göra så mycket mer än att hänga ett tag och lyssna på Doktor Kärlek med Ratata som han hade haft på hjärnan hela veckan, innan vi båda somnade.

Vaknade klockan fem morgonen därpå av att something poked me in the back, och sedan var det omöjligt för någon av oss att somna om. Frille Svan för att han är långtradarchaufför och alltid stiger upp kring fyra-fem på morgonen, och jag för att jag hade ont som fan i käften på grund av mitt nyspända krom och inte hade några värktabletter på lager. Frille Svan menade på att det enda som skulle hjälpa mot värken var att jag drack varm O’boy, så då gjorde jag det och läste samtidigt tidningen, medan han själv började laga pasta och tonfiskssås. Sedan passade han även på att frosta av min frys och slänga den ruttna gurkan (jag visste väl att jag skulle slippa göra det själv bara jag väntade tillräckligt länge. Hurra!). Kring halv elva drog vi på oss raggsockor och seglarstövlar, fyllde en halvmöglig termos med kaffe, bredde några mackor och tog sedan bilen till Bettnesand. Frille Svan ville nämligen bli "Den gamle och havet" på riktigt den här gången, så när vi kom dit så fotade han det, kände på det och smakade på det. För övrigt så råkade han även smaka lite på stranden i samma veva.

När vi kom hem lagade Fredrik mat igen, och sedan drack vi lite vin i väntan på att brorsan skulle plocka upp oss. Därefter blev det förfest hos honom, och man kan minst sagt säga att de båda fann varandra direkt. Herregud, de verkligen samma skrot och korn. Inte så konstigt att de är två av mina favoritkarlar i hela världen, kanske.

Resten av kvällen kan ni läsa om i inlägget om i inlägget om Punkfesten. Om ni är intresserade, alltså.

Hej, hej.

Frille Svan står och stirrar på en kastrull med kokande vatten och har precis pratat med någon i telefon och i vanlig ordning sagt saker som ’Nä du vet, jag är uppe hos kärringen i Norrland’ och ’Ja men du vet, tanten bor ju här så man måste åka hit ibland’. Hur kan en pigg och (relativt) tight tjugoåring kallas för tant? Fast jag känner mig i och för sig lite som kärring idag, då jag är trött och sliten efter gårdagens bravader och dessutom på lite dåligt humör eftersom Fredrik åker hem om bara några timmar.

Det har ju varit Punkfest i helgen, men eftersom jag var lite dum i huvudet och tänkte att man, som under tidigare år, skulle kunna köpa biljetter i dörren så blev jag och Frille Svan utan. Typ. Det blev i alla fall inget besök på torsdagen och fredagens spelningar, eftersom jag skulle stiga upp klockan kvart i sex på fredag morgon, och för att Fredriks flight var försenat på fredagen och han somnade nästan direkt när vi kom hem till min lägenhet. Men igår, efter en spexig förfest hos brorsan och hans tjej, så åkte vi i alla fall ner till Verket för att testa om det gick att ta sig in, och de vänliga själarna sålde oss minsann två biljetter så att vi kunde gå in och trängas en stund innan det var dags att dra till Scharinska.

Vid halv elva drog vi till Scharren för att möta upp Bella och lite annat folk. Som vanligt hade jag hemskt trevligt, och som vanligt blev det även tjugotvå öl för mycket. Det var schysst att glida emellan Spanska salen och källaren och kolla in de band som spelade. Såg Bombettes, AC4 och Moderat Likvidation, men missade Epidemics, vilket var jäkligt synd eftersom jag varit nyfiken på hur de låter. Angående de gamla hjältarna i Moderat Likvidation så tyckte jag väl att det var en rolig spelning på många sätt, men att det var något som gjorde att det inte riktigt kändes sådär rått och ösigt som jag hade hoppats på. Fredrik tyckte att det var helt värdelöst, men där har karlaslusken fan fel. Det var bra och lite kul, men inte så mycket mer än så.

Alla banden var alltså bra igår, och Punkfesten var i vanlig ordning grym. Men nu till det bästa av allt: Träffade Ungjävlar-Kajsa igår utanför Verket, och hon undrade om vi inte skulle göra en återförening på nästa års Punkfest. Och herre min jävla skapare, det är väl självklart att vi ska det! Ungjävlar på Punkfest 11! Borgarsvin! Dekadens, dekadens! Borgarsvin! Avprogrammera, avprogrammera!

Hej, hej. God morgon kanske man också skulle säga.

Jag ska vikariera som vaktmästare idag, ett jobb som jag numera gruvar mig inför varje gång. Dessutom ska jag till min krom-tandläkare och få reda på om, och i så fall hur mycket, jag kommer att behöva betala för mina besök på tandregleringen samt hur länge det är kvar tills jag ska opereras. Jag är helt övertygad om att jag kommer vara på skithumör hela dagen och vilja slå ihjäl alla med en spade.

Ja, ja. Ikväll kommer Frille Svan, och det känns ju i alla fall underbart en jävla skitdag som denna.