Hej, hej.

Blev, precis som väntat, full like a destruktiv kastrull i fredags. Drack först vin och öl med Ylva och Jenny hemma hos morsan, och sedan drog jag och Ylva till Scharinska, där nästan alla män hade längre hår än oss. Nöjesredaktörs-Anna och Webb-Robban var där, och Anna sa bland annat att hon hade varit kär i mig om hon hade varit kille. Det värmde mitt hjärta, men om hon hade sett mig lite senare på natten tror jag inte att hon varit lika övertygad om den saken. Så fort jag och Ylva kom hem till morsan så lade vi oss, men det snurrade så mycket i mitt huvud att jag, med fingrarna i högsta hugg, kutade till toaletten och spydde upp skrovmålet som jag förtärt någon timme tidigare. När jag var klar skuttade jag in i morsans sovrum där Ylva låg och sov, kastade mig tvärs över sängen och utbrast med både glädje och stolthet i rösten: "Ylva! Jag har kräkts!".

Ja, fy fan. Jag känner mig som en rätt kass människa, men det är ju tur att det finns folk som till och med är ännu sämre. Som snubben som knuffade mig inne på Max så att jag flög in i en dörr och sedan singlade ner på golvet, till exempel. Vet hut, ditt as! Det är ditt fel att jag såg ut som en idiot, och ditt fel att jag fortfarande har ont i ryggen!

Gårdagen blev i alla fall betydligt mycket lugnare. Jag och Ylva köpte godis och gick på bio och såg Vicky Cristina Barcelona (sjukt bra, för övrigt). Angående det där med godis så är det förresten något som jag aldrig brukar köpa, eftersom jag, i de flesta fall, finner det överskattat. Ibland får jag dock för mig att det är kul att äta godis på bio, och köper en på tok för stor påse. Som igår, till exempel. Då handlade jag godis på Hemmakväll för tjugotre spänn, och åt först en som gav mig nostalgikänslor och var helt okej, men inte så mycket mer än så. Sedan stoppade jag någon jävla chokladgrej i käften, satte tandställningen i den och kände sedan hur det sipprade ut sprit i hela munhålan. Sedan spydde jag nästan lite i munnen, stoppade ner påsen i handväskan och gav bort resten till morsan.

Hej, hej.

Nu lär väl en viss karl med bad boy-komplex bli väldigt generad, men det skiter jag i:

’Jag älskar dig mer än någon jag varit tillsammans med tidigare, hoppas vi kan lösa det här för jag vill verkligen vara tillsammans med dig i fortsättningen med!’

och

’Gud vad jag vill krama dig nu och hålla dig i min famn och ställa allt till rätta, jag älskar dig otroligt mycket Josefin’

Ni verkar ju ha räknat ut att min hjärtesorg handlar om Frille Svan, och så är det. Vad exakt som har hänt kan jag dock inte berätta. Det går bara inte. Men hade det varit så att han hade knullat en annan brud så hade jag tipsat er om att kolla dödsannonserna i Nerikes Allehanda, och inte legat hemma i nästan en vecka och tyckt synd om mig själv. Dessutom hade jag definitivt inte skrivit om att jag var ledsen så att alla kunde läsa det. Så det handlar alltså inte om något sådant.

Ja, ja. Jag har en ganska bra dag idag. Ylva är på väg hit, och då ska vi nog äta våra känslor (fick en hel uppmuntringskasse av Disa igår, som bland annat innehöll hembakta bullar och chips) samt dränka våra sorger i vin. Jag gillar i och för sig inte vin, men på något sätt känns ändå vin, höst och depp som en bra kombination just nu, och huvudsaken är ju ändå att man blir full like a kastrull.

Hej, hej.

Jag har ingen lust med någonting alls just nu, men jobba måste jag ju göra i alla fall, så nu sitter jag på kontoret och producerar "Dig ska vi fira"-annonser. Har tagit på mig att jobba även ikväll och skriva någon slags betraktelse/recension om konserten med Brolle och Backens manskör. Leverera måste man göra och pengar måste man ha, även om jag helst av allt bara skulle vilja skita i allt. Resten av veckan ska jag i alla fall bara ägna åt att ligga och stirra i taket. Och sörja det som en gång var.

Hej, hej.

Helt plötsligt vändes hela mitt liv upp och ner, och allt känns som en jävla mardröm. Har gråtit så mycket att det nu till och med gör ont att blinka, och sedan igår kväll har jag haft en gigantisk klump i magen. Fy fan, någon där uppe vill mig verkligen så jävla illa.

Som tur är har jag underbara vänner, och en av dem heter Ylva. Inte bara har hon kidnappat mig och tagit med mig till Wayne’s för att käka och få mig att tänka på något annat för en stund, utan kommer snart hit och tar med mig på bio också. Det är så jävla skönt att ha folk i sin närhet som plockar upp en när man faller.

Hej, hej.

Ett tips när man inte kan sova är att gå in på www.yearbookyourself.com och leka lite. Det är väldigt underhållande, faktiskt.

Nu ska jag dock försöka sova. I morgon vankas det nämligen middag och galej med mina fina arbetskamrater på Privatmarknad, och då är det bra att vara pigg och alert.

Hej, hej.

Har pratat med Lovisa i telefon tre gånger idag, och som vanligt har vi mest flamsat och snackat en massa dynga. Försökte få henne att dra någon historia om hur hon, liksom jag, också gjorde elaka saker på dagis, men det enda hon kunde klämma ur sig var hur hon tyckte om att leka ensam när hon gick i ettan, för att hon då fick vara ensam med sin pinne som hon brukade låtsas vara en tvärflöjt. Idag fick jag även veta att hon gärna äter torkade aprikoser, och till och med förvarar dem i handväskan. Nu tror jag inte att hon och jag kan vara vänner längre.

I morgon, den sextonde oktober, är det månadsmöte på jobbet. Det är även dagen då det gått fem månader sedan Fredrik frågade om jag inte ville bli hans kärring på riktigt. Hurra, hurra, hurra för oss, liksom! Nu ska jag fortsätta kolla på South Park, och därefter Sunes sommar. Värsta helkvällen.

Hej, hej.

Kom på en till elak grej som jag gjorde på dagis, och som jag fortfarande har lite dåligt samvete över. Jag och en kompis, Alexandra hette hon (eller heter, har inte sett eller pratat med henne på femton-sexton år, men hon lever säkert), var ute och lekte på dagisgården. Det var becksvart ute, och väldigt mycket snö och vi var några av de få ungar som ännu inte hade blivit hämtade av våra föräldrar för dagen. Hur som helst så lekte vi en lek som gick ut på att en blundade och skulle bli ledd av den andra, och det roliga i leken skulle väl vara att se vart man hamnade, typ. Hon började att leda mig, och det gick bra och vi skrattade hjärtligt och allt var frid och fröjd, ni vet. Sedan var det min tur. Då ledde jag henne rakt in i ett staket med flit så att hon fick det rätt i magen och tappade luften och började gråta. Haha, sucker!

Hej, hej.

Har inte bloggat något om personalfesten i fredags, och eftersom jag inte är någon skvallerkärring tänker jag inte göra det heller. Bara lite, eftersom det var så roligt.

Kan säga följande:

* Det var väldigt god mat.

* Jag råkade peka finger åt försäljnings- och marknadschefen när jag ledsnade på att sittdansa á la Stureplan med några slipsnissar vid bordet mittemot, och i stället körde en "fuck-you-nu-är-jag-less-men-fortfarande-glad-dans".

* Okristligheterna haglade.

* Ett par slipsnissar stod för betalningen av alla mina bärs och drinkar under kvällen och natten. Stort tack från en utfattig brudjävel!

* Jag dansade styrdans, och som jag älskar styrdans och att få dansa med en redig karl. Tack PJ, du rytmiske man!

* Jag och Magnus (ekonomichef och även far till Jonas som spelade saxofon i skabandet som jag sjöng så vackert i förr i tiden) hade en diskussion om tatueringar. Jag menade på att jag absolut inte tar illa upp över att han (eller någon annan heller, för den delen) tycker att mina tatueringar är åt helvete fula, så länge som han tycker att jag gör ett bra jobb. Och det tyckte han, så det är lugnt. Idag kom han förresten förbi kunddisken, och då kom vi överens om att det ändå skulle klä honom att ha en liten fjäril på axeln.

Det jobbar nog bara festliga människor på det här företaget, och det är så himmelens bra på alla sätt och vis.

Hej, hej.

Med jämna mellanrum (senast i morse när jag cyklade till jobbet) brukar jag tänka på hur jag som fyraåring sa åt en kompis på dagis att han absolut inte fick slänga asfalt efter mig när jag åkte rutschbana, men sedan gjorde jag själv exakt det när det var hans tur att åka. Han fick en stor jävla bit i ryggen och blev jätteledsen. Är det normalt att fortfarande ha dåligt samvete över en sådan sak?

Hur som helst. Jag måste verkligen intyga mig själv om att jag fortfarande gillar att blogga, och sedan börja skriva åtminstone ett inlägg om dagen. Jag måste skärpa mig. Jag lovar att skärpa mig.

Hej, hej.

Jag har, minst sagt, en spännande dygnsrytm. Somnade halv tio igår kväll, och vaknade halv två i natt. Sedan dess har jag också varit vaken. Tycker i alla fall att jag har spenderat tiden väl, och har bland annat kollat på filmen That thing you do, ringt och väckt Frille Svan klockan kvart i fyra, duschat, sminkat mig och diskat all äcklig disk. Nu ska jag laga mat så att jag kan få med mig en lunchlåda till jobbet, klä på mig och sedan knalla mot VK och ännu en dag bland slipsnissar och andra kontorsråttor. Bra där.