Hej, hej.

Morsan sa nyss att jag borde skriva om min första kärlek. Och visst, det kan jag väl göra. Han kom från Skara och hette Nallepuddingen, och vi var oskiljaktiga från sommaren 1989 och fram till att jag kräktes på honom och farsan körde honom i torktumlaren så att han fick en brännskada som jag, efter ett tag, inte stod ut leva med. Nu bor Nallepuddingen uppe på vinden med sin sträva och noppriga inbrända torktumlarring i den vita pälsen. Hur han har det där uppe vet jag inte. Men visst tänker jag väl på honom ibland, det gör jag. Älskade Nallepuddingen.

Tack för att ni nominerat mig, förresten! Jag har inte en chans, men ni är ändå helt otroligt rara, kära bloggläsare.