Hej, hej.

Det var svinkul på Scharinska igår, men trots det så bestämde jag, Lovisa, Höken och Ylva oss för att dra därifrån redan kring halv ett för att gå och käka. När vi gick över övergångsstället i närheten av Stadskyrkan kom det en bil körande i hög fart som tutade åt oss. Vi skrek att det ju faktiskt var ett övergångsställe och att de skulle ge fan i att tuta sådär, men då vevade de ner rutorna och skrek efter oss att vi var horjävlar. Vi skrek ännu en gång att det faktiskt var ett övergångsställe, och därefter tänkte vi inte mer på det, utan fortsatte knalla vidare mot Subway.

När vi vi gick förbi ingången mot Postgången (eller vad heter den nu för tiden, egentligen? I alla fall den där döda gallerian där Systembolaget ligger) kommer helt plötsligt ett gäng killar springandes mot oss och skriker att vi kastat sten på deras bil. Sedan slår de Höken på käften, medan vi andra försöker hindra dem. Jag försöker säga till en av killarna att vi inte kastat någonting, och att vi varit på krogen och att allt vi vill göra nu är att gå och äta mat och sedan åka hem. Då tar han tag i mig och skriker, med sitt ansikte några centimeter från mitt: ’Tror du jag bryr mig om det är en tjej jag spöar, eller?!’. En annan snubbe säger något liknande till Ylva, och vi får även höra att de har en kniv med sig. En kille i gänget står hela tiden några meter ifrån och ser lite bortkommen ut, men efter en stund går han fram till sina polare och avbryter allt, eftersom han troligtivis känner igen Höken, då de båda jobbar som kockar här i stan. Sedan sticker de från platsen, och vi bestämmer oss för att skita i att äta och i stället ta oss hem på något sätt.

Alltså, jag vill verkligen inte vara med om såna här grejer. Allt jag vill är att vara i fred och kunna gå på stan med mina polare utan att det ska komma ett gäng knarkande jävla förlorare och hota oss och mucka gräl. Om de nu så jävla gärna vill slåss så kan de väl för fan göra det med andra småkriminella jävla småstadsgangsters, liksom? Herregud. Jag hatar dem verkligen av hela mitt hjärta.