Hej, hej.

Sitter återigen i växeln med varmluft i skrevet och en kaffekopp i handen, och försöker förstå att det faktiskt är julafton i morgon. Det står plastgranar, lyktor och jultomtar överallt här, och har så gjort i en månads tid, men ändå verkar jag ha missat helt att julen varit på gång. Kan ni förstå att det är i morgon som man ska svulla julbord och få presenter, trots att man varit allt utom en snäll flicka i år? Ska bli roligt och trevligt, visst, men det känns fortfarande jäkligt skumt. Som en lite obehaglig överraskning, ungefär.

Slutar halv fem idag, och så fort jag är färdig på jobbet måste jag ut och trängas på stan och spendera lönen på julklappar, samtidigt som jag undviker att få dödslängtan eller ha ihjäl de människor som kommer i min väg (barnvagnsmammor och sviskonmaffian bör vara extra vaksamma). Därefter ska jag hem och bimboblondera håret och packa en väska med rena underkläder och mjukisbrallor som jag kan ha i Vännäs i morgon, dit jag ska efter att jag tryckt i mig julbord hos mina kusiner.

Ylva blir alltid förbannad på mig när jag pratar om julen, eftersom jag inte är så till mig i spektaklet som hon är. Men i år tycker jag faktiskt att det ska bli kul. Dels för att jag är barnsligt förtjust i att få paket, men kanske allra mest för att det ska bli helt obeskrivligt skönt att få vara ledig ett par dagar och hinna träffa polare (till exempel Blebban och Johanna som kommer hem från Stockholm), familj och kanske en och annan skäggig man. Blir bra det här.