Om Josefin

Om när sjukt mycket har hänt

Hej, hej.

Nu har det ju gått flera dagar sedan jag uppdaterade, och det är så himmelens synd, för jag har ju hela tiden kommit på en massa festliga saker som jag velat berätta om och dela med mig av.

Till exempel taxichauffören jag åkte med på juldagen som spritade sina händer samtidigt som han, med stor inlevelse, berättade om den gången då han hade rännskita och kräktes på samma gång, och därför såg ut som en smällkaramell. Eller hur jag själv, i lördags, åkte buss hem från Costas efter en middag med pappa, hans fru Anna och två av deras vänner, och för en kort stund trodde att jag inte skulle minnas just den dagen som dagen då jag åt sjuka mängder god mat och hade det trevligt, utan som dagen då jag sket ner mig på lokalbussen (tack gode Gud för att jag inte gjorde det).

Eller hur jag på annandagen fick krogvaktsblod på högerarmen. Eller hur sjukt nöjd jag är över att jag äntligen verkar ha blivit så pass vuxen att jag kan hålla det städat i min lägenhet. Eller alla ljuva studer jag haft med min nya mobil och mina Liv Strömquist-serier. Eller hur skönt det är att ha varit ledig och haft tid att umgås med mina vänner, genom att till exempel gå på bio med Ylva och få kåtslag av en kostymfilm (ett av våra många gemensamma intressen). Eller hur jag för första gången faktiskt har uppstyrda planer inför nyårsafton. Eller hur Ylva har bett mig följa med till kyrkan, som en hyllning till Gud för att han lät henne slippa munsår när Het Skäggig Man 1, som hon hänger med för tillfället, nu äntligen kommit hem från sin vistelse i södern.

Ni fattar. Sjukt mycket har hänt, och nu ska jag nog skärpa mig och bli bättre på att uppdatera.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.