Hej, hej.

Gick just från äckligt sprudlande glad till känner-för-att-stampa-på-en-penis-humör på grund av en karl som ringde och sa saker som: "Men lilla gumman, nu får du fan ta och ordna det här", "Lilla vän, du är väl bara vikarie förstår jag" och "Nu lilla gumman får du ge dig! Fixa det här utan att jag ska behöva betala någon avgift, annars…"

Hatar verkligen att vissa människor lyckas med att få mig att känna mig som den minsta personen i världen. Extra jobbigt blir det när jag vet att jag har rätt, och att den andra personen verkligen har hur jävla fel som helst, men att jag känner mig så förminskad och värdelös att jag inte vågar säga ifrån.