Hej, hej.

I lördags sa Frille Svan att han inte ville ha någon som helst kontakt med mig mer, och jag accepterade detta och sa åt honom att ta hand om sig innan jag avslutade vad jag trodde skulle vara vårt sista telefonsamtal. Samma kväll hörde han ändå av sig, men då jag inte svarade på varken sms eller telefonsamtal fick han ännu ett utbrott på mig där han skrev att jag var en vidrig horjävel, att han önskade att jag skulle dö och så vidare, och så vidare. Bara en stund senare ångrade han sig i vanlig ordning, och sent samma natt talades vi vid och han var då jätteledsen över vad han sagt och sa att han tänkte söka hjälp. Jag sa då att jag lovade att peppa och stötta honom om han nu tog tag i detta, och att jag skulle fortsätta heja på hans lag om han ringde beroendecentret i Örebro på måndagen, alltså idag. Gjorde han det inte skulle jag spärra hans telefonnummer och inte engagera mig mer.

I morse skickade han ett sms och bad mig ringa upp. När jag sedan gjorde det sa han att han hade fått tid hos sin läkare på torsdag och att han skulle påbörja behandlig. Han bad mig att inte skriva något om detta i bloggen, eftersom han inte ville att hans kompisar skulle veta om det. Jag sa att jag inte tänkte göra det, och hur otroligt stolt jag var över honom. Efteråt kände jag en enorm lättnad och obeskrivlig glädje i kroppen, och berättade för mina kollegor på jobbet hur jävla skönt det kändes att han äntligen verkade ha förstått att han måste rädda sig själv innan det är för sent.

Precis när jag skulle hem från jobbet hörde han dock av sig igen och sa att han hade ändrat sig. Han trivs med sitt liv, tror att det är för sent att ändra på sig och menar att det bara var söndagsångesten som fick honom att ens fundera på att söka hjälp för sitt missbruk. Jag försökte övertala honom och få honom att inse att han kommer att dö snart om han inte slutar, och att hans liv fram till dess kommer vara så in i helvetes jävla meningslöst och värdelöst, men tydligen finns det ingenting jag kan säga eller göra för att rädda honom. Han bad mig att spärra hans nummer och det är nog vad jag måste göra. Jag orkar inte med fler hot och hemskheter över telefon, jag orkar inte oroa mig mer och jag pallar inte fler tomma löften och att gång på gång behöva bli besviken.

Fan vad naiv och dum i huvudet jag känner mig nu. Och sorgsen, så klart.