Hej, hej.

Det är så jävulskt svårt att bara sluta bry sig om en människa som stått en så nära, även om jag insett att jag nog inte kan göra något för att hjälpa eller rädda. Det spelar liksom ingen roll vad folk än säger till mig att jag borde göra, och att jag ju innerst inne vet exakt hur jag egentligen borde tänka och agera, för jag tar ändå inte till mig det.

Angående en kommentar som jag fått, kan jag säga så här:

Jag redan skrivit om hans drogproblem tidigare, så det har aldrig varit någon hemlighet och heller inget ämne som han har haft problem med att jag knattrat om i min blogg (han har åtminstone inte sagt till mig att han tyckt att det varit jobbigt, tvärtom har han sagt att han förstår mig när jag sagt att skrivande för mig är som en slags terapi). Det jag lovade var att inte skriva om hans behandling, som han i sin tur lovade mig att påbörja, men nu när han återigen bröt sitt löfte och avbokade tiden hos läkaren och sedan sa att han inte ville ha med mig att göra så tyckte inte jag att jag hade någon skyldighet att hålla mitt löfte heller. Men visst, det kanske inte var så snällt av mig egentligen, och nu är väl Frille Svan skitarg på mig, kan jag tänka mig. Så det är väl bäst att jag håller käften angående detta ämne i fortsättningen.

Jag tror vi säger så.