Hej, hej.

Jaha, så var man på plats i pressrummet då. Efter många om och men så har både jag och VK:s recensent Johan (vet varken hur hans efternamn stavas eller uttalas, så jag undviker det i den mån det går) fått i gång våra datorer samt trådlösa internet, och tillsammans krälat över stolar och bord för att kunna låsa fast våra lovers.

Hittills är det bara vi som befinner oss i rummet, vilket känns lite märkligt med tanke på hur till sig folk verkar vara i den här festivalen. Eller, det var i och för sig en fotograf här inne tidigare, men efter att ha gömt sin jacka bakom en gardin så lämnade han lokalen. Nå väl, det kanske dyker upp fler senare. Och i så fall hoppas jag att vi blir bjudna på något roligare än de där sketna halstabletterna som står i en skål några meter framför mig. Jag vill ha Satans snus, metal-korv med bröd och något att skölja ner kalaset med.

Nu ska jag betrakta folk i sann Josefin-anda och ta en sväng förbi Studion där Moloken just började lira.