Hej, hej.

Det har utbrutit ett bloggbråk, och som vi älskar sådana! Allt på grund av en fråga som Ylva besvarade i sin blogg (tillåt mig att saxa):
"Brukar du komma i tid?
Ja, fast numera har det blivit lite sämre på den fronten. Men jag är ju inget Gin direkt."

"Inget Gin direkt"… Jag har väl aldrig hört på maken! Så fräckt! Så oförskämt! Därför finner vi nu i ena ringhörnan Josefin "Homewrecker" Isaksson och i den andra Ylva "So curly it hurts" Åström.

Allt handlar om vem det egentligen är som inte kan passa tider. Ylva hävdar bestämt att det är jag, och visst, jag har inte alltid varit någon stjärna på att komma i tid . Nu har i alla fall Ylva börjat komma för sent hon också, bara för att slippa onödig väntan. Så säger hon till exempel att hon ska plocka upp mig med bilen halv ett, så dyker hon i stället upp kvart i. Med flit.

Ett slag under bältet, menar jag, och känner mig orättvist behandlad. För de flesta gånger då jag varit "sen", har det berott på att jag inte fått någon tid när jag ska bli hämtad, och så har i stället Ylva helt plötsligt ringt när hon stått med sin brummande bil på min gård, och så har jag inte varit redo. Jag behöver en deadline, god damnit! Annars får jag aldrig tummen ur. Och nu är det ju i stället jag som får sitta med skor och kläder på och vänta (som till exempel under den där halvtimmen inne på Filmstaden med ett gäng fjortisar, som jag aldrig kommer att få tillbaka), eftersom jag tydligen ska straffas för mitt förflutna i all evighet.

Det ska minst sagt bli spännande att se vem som tar hem det är. Om det nu ens blir någon. Viktigt är dock att poängtera att Ylva är mitt hjärtas fågel i alla fall, och att jag älskar henne högre än himlen. Puss på dig, mitt krullhåriga helvete!