Hej, hej.

Mitt och Lovisas Stockholmsäventyr inleddes redan på flygplatsen här i Umeå genom att undersöka exakt hur mycket de försöker suga ut ur hungriga resenärer som vill köpa något i caféet. Jag köpte en liten drickyoghurt. Den kostade mig nästan trettio spänn. Lovisa köpte ett glas juice. Det kostade henne tjugofem spänn, om jag inte minns fel. What the fuck, liksom?

Flygresan gick i alla fall bra, och när vi var framme i Stockholm skyndade vi oss hem till farsan och hans fru och började pumpa åttiotalsdisco ur högtalarna samtidigt som vi duschade och gjorde oss i ordning. Sedan väntade ett spännande möte med Stockholms lokaltrafik innan vi slutligen var framme på Siljaterminalen där det, precis som förra året, kryllade av tatuerade och piercade galningar (över tvåtusen personer, faktiskt). Visste att jag skulle träffa Frille Svan och hade ingen ro alls i kroppen tills jag slutligen såg honom och då gick fram för att hälsa. Mötet var fint och det var kul att se honom, och eftersom Lovisa hade tatueringstid så fort båten lämnat hamnen vilket innebar att jag inte skulle ha någon att hänga med, bestämde vi oss för att ta en öl tillsammans senare. Att det senare skulle visa sig att Lovisas gaddning inte skulle vara färdig förrän klockan ett på natten, och att jag därför skulle hänga med Frille Svan ungefär hela tiden, hade jag inte riktigt räknat med.

Trodde att det skulle vara rätt drogfritt på den där båten, med tanke på alla narkotikahundar som man måste passera när man kliver på, men så var det inte riktigt. Har nog aldrig sett en större hög amfetamin i hela mitt liv än den jag såg i en hytt på Silja Galaxy, och denna hög hade smugglats in genom att två kreativa missbrukare köpt sig en radiostyrd helikopter, tejpat fast en påse tjack under den och sedan flygit den från terminalen och typ femtio meter upp på däck. Knasigt.

När Lovisas gaddning var färdig gick jag och Frille Svan och mötte upp henne för att kolla på Mad Sin och Mustasch tillsammans. Mycket bra, mycket bra. Efter det slog jag och Lovisa klackarna i taket till lite schysst rockabilly, och jag blev uppbjuden av någon snubbe som kunde bugga (och som jag älskar killar som kan bugga!) och dansade tills jag halkade på en ölfläck och flög väldigt osexigt över golvet. Killen verkade dock inte bry sig om min vurpa, och försökte ändå ta sig friheter genom att kyssa mig, och det uppskattade jag inte. Jag kan fan dansa med gammelsmurfar och hängbukssvin bara för att jag tycker att det är kul, och det betyder sällan eller aldrig att jag tänker bjuppa på något mer. Efteråt frågade han mig om jag hade pojkvän, och jag svarade att jag inte hade det, men att jag hade en före detta pojkvän som satt och glodde på mig en meter därifrån. Då såg snubben sur ut och gick därifrån.

Efter dansen drog vi på efterfest i Frille Svans hytt, där även hans resesällskap, nya gitarristen i bandet The Scams och en tjej som Frille tydligen har/haft ihop det med, var. Lovisa lämnade partajet klockan sex, medan jag satt kvar till klockan nio, då jag sa tack och god natt. Frille Svan krävde, till den nya tjejens stora förtret, att få följa mig till min hytt. Utanför den sade vi tack och god natt, och sedan somnade jag med endast en lösögonfrans, smink i hela ansiktet, dregel i mungipan och andedräkt som en grävling.

Herre min skapare vad kul det var, hörrni. Roligt folk, kall öl, taxfree-Minttu, snygga tatueringar och grymma band – det blir inte mycket bättre än så.