Hej, hej.

Igår hade jag den sämsta dagen sedan operationen. En veckas liggande hade gett mig ryggvärk som typ en åttiofemåring, jag hade extremt ont i ansiktet, såg ut som en gorilla och var konstant hungrig och noterade att jag hade gått ner två och ett halvt kilo. Becker ville bjuda på kaffe och Antsypants och jag hade tänkt se en film, men jag var tvungen att banga och låg sedan och bölade och tyckte synd om mig själv i stället.

Idag ser jag fortfaranade ut som en gorilla och har tyvärr fortfarande ont, men det är i alla fall bra mycket bättre än igår. Det var dock sjukt optimistiskt av mig att tro att jag hade kunnat jobba idag, men strunt i det. Har i alla fall druckit två milkshakes och lyckades till och med pallra mig ut och gick ett varv runt kvarteret iförd blå mjukisbrallor, svart munkjacka, flottigt hår i mittbena, solglasögon och en stor, brun halsduk lindad runt nedre delen av ansiktet. Tog väl bara fem minuter eller så, men det var ändå himmelskt att få röra lite på Quasimodo-kroppen.

Bäst av allt med den här dagen var ändå att min chef helt plötsligt kom och ringde på här hos morsan medan jag låg och sov i min egen svett. När jag började på Privatmarknad trodde jag att jag hade dött och hamnat i chefshimlen – så bra är min chef. Snäll, rolig, intelligent, kompetent och stark. En sådan där som både är ens kompis som backar upp en och som man kan lita på, och som man även respekterar. Hon kom i alla fall hit idag, och med sig hade hon jättefina blommor och en påse med massa roligt pyssel från Lekbiten. Nu är planen för resten av eftermiddagen att leka med min nya Skaparlåda, göra en egen Lyskompis och knåpa med min nya hjärngymnastisksgrejimoj. Först ska jag bara hinka i mig lite Alvedon.