Om Josefin

Om att det var länge sedan jag gäspade nu

Hej, hej.

Vet ni vad jag saknar nästan lika mycket som jag saknar mat? Att gäspa. Det finns ju ingenting så skönt som att gäspa, och detta har inte jag kunnat göra på över en vecka.

Det är lite svårt att förklara hur det här med käklåset funkar och ser ut, men hela min mun är i alla fall i princip proppfull med ståltråd, plast och tandställning och käkarna är ihop hela tiden. Som att jag ständigt går och biter allt jag kan, ungefär. Detta tillstånd gör ju att det inte går att gäspa som man brukar, alltså genom att gapa som en vrålapa. Så i stället blir det en slags kvävd gäspning som gör fruktansvärt ont och där jag liksom måste hålla i underkäken samtidigt för att den inte ska åka rakt åt helvete, i stället för en sådan där vanlig, skön orgasm-gäspning.

Hittade just käklås-klippet nedan. I det används det visserligen som bantningsmetod, och det ser heller inte riktigt ut som mitt käklås (min glipa för att få i mig föda är mycket mindre, och mina käkar sitter fast med ståltråd och inte några jävla gummisnoddar). Men nästan i alla fall. En likhet mellan mig och Pommacsbottenglasögon-kvinnan i klippet är att vi sölar likadant när vi äter med sked. Att jag, liksom hon i klippet, hela tiden måste sitta och badda med en jävla servett medan vi äter för att inte äckla omvärlden. Därför dricker jag allt med sugrör i stället.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.