Hej, hej.

Dagen innan min operation sade Riksbyggen att det var okej att jag själv letade efter en hyresgäst till min lägenhet, men just då hade jag annat att tänka på, och brydde mig inte om att göra en annons. Såhär efter operationen har jag tänkt att det inte är någon idé, eftersom ingen ändå kommer vilja ta över grävlingsgrytet från första maj, då det ju är redan nästa vecka. Jag trodde att det var kört, och hade accepterat tanken på dubbelhyror fram till första juli. Ända fram till…

… igår eftermiddag då jag trots allt fick tummen ur och annonserade ut min lägenhet på Lokus. Bara för att min mor var som en jävla böld i röven och inte slutade tjata om det. Och tur var väl det! För…

… i morse, när brudarna på Privatmarknad frisläppt min annons så att den hamnat på nätet, började folk ringa som galningar, och bara ikväll har morsan visat min lägenhet fyra personer. Alla verkade intresserade…

… och nu sitter till och med morsan i min lägenhet och väntar på ytterligare två personer som ska komma och titta. Men bara under tiden hon har väntat på dessa snigelmänniskor har det hunnit ringa en nyskild man som nyss dök upp på motorcykel och sa att han tar min lägenhet. Utan tvekan. Stensäkert. Från nästa fredag. Den första maj. Vilket betyder att jag slipper den ångestklump i magen över min ekonomi som jag haft i en månads tid.

Tack mamma, för att du är så grym på att tjata sår i öronen på mig, och tack för att du agerat mäklare hela kvällen. Tack mig själv, för att jag är så jävla grym på att skriva annonser. Jag skulle fan kunna sälja bajs toppat med bajs. Tack, du nyskilde man på motorcykel för att du räddat mig från min misär.

(Nu ber vi bara till Gud hela natten och håller tummarna hårt, hårt för att han inte ska hinna ändra sig eller att det skiter sig på något annat sätt. Jag orkar inte det.)