Hej, hej.

Snart flyttar VK-Julia till Stockholm, vilket känns väldigt tråkigt. Vi umgås inte mer än när vi är ute på jobb tillsammans, men hon är ändå en väldigt färgstark och kul karaktär, och därför känns det tråkigt att inte längre kunna hänga med henne när man är ute och skriver på festivaler och spelningar och sådant.

Nu råkar det i alla fall vara så att Julias jobb som någon slags VK ung-boss blir ledigt, och detta har jag blivit erbjuden och tackat ja till idag. Några timmar i veckan, efter att jag stämplat ut från Kontorsråtteland, ska jag hålla i ungredaktionens möten, läsa igenom texter, ha telefonkontakt med ungreportrarna och skriva planering. Blev himmelens glad när min förra redaktör Marie Albinsson frågade om jag ville göra detta, och jag ser verkligen fram emot att sätta i gång. Ungredaktionen – be afraid, be very afraid! (Nä, ba skoja. Jag är jättesnäll.)

Åh, livet ler verkligen sitt bredaste leende mot Josefjant Is-hacksson just nu.