Om Josefin

Om en sista vecka utan mat

Hej, hej.

Har varit på sjukan och hängt med käkkirurger och tandställningsspecialister idag, och har blivit av med Frankenstein-stygnen som jag haft käften full av. Ont utav bara helvete gjorde det, och jag låg och svor sammanbitet hela tiden (det är ju en fördel med käklåset – att man kan svära hur mycket man vill när det gör ont utan att tungan på något sätt är i vägen så att man helt plötsligt har en tång eller sax i genom den).

Innan ’mina’ kirurger kom så var det förbi en annan kirurg, som jag aldrig har träffat, som tittade på mig och sa att jag skulle förbereda mig på att gå ner ytterligare fyra-fem kilo, eftersom jag skulle vara tvungen att ha käklåset i två veckor till. Jag ville bara gråta, då det ju var sagt att det antingen skulle tas bort idag eller senast nästa vecka. Men så fort en av kirurgerna som var med under operationen kom kunde han lugna mig genom att berätta att jag slipper käklåset från och med nästa torsdag klockan halv tre. Hurra! En vecka till står jag ut med. Hade det blivit två hade jag nog varit tvungen att ta mitt liv.

Är sjukt trött idag, eftersom jag och morsan var i min gamla lägenhet fram till klockan två i natt. Först körde vi flera vändor med sopsäckar, tidningar och alla mina prylar som inte är av den där otympliga sorten, och sedan flyttstädade vi hela lägenheten inför besiktningen som ägde rum i morse (som vi förövrigt fixade!). Nu ska bara alla stora möbler flyttas ut, och sedan är allt det jobbiga i princip färdigt. Så jävla skönt. Lika skönt är det dock inte att jag har ont i precis hela kroppen och att jag inte fått någon sömn i natt, men det ordnar sig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.