Hej, hej.

Jag har sovit gott på alla de preparat som jag går på för tillfället, och sitter nu och funderar på vad jag ska ta mig till härnäst. Lösa korsord för sjuttiofjärde gången? Se ännu en film? Stirra i taket? Rulla tummarna? Dricka något, kanske? Varsamt inspektera mitt äppelansikte som ser ut att väga 120 kilo? Ligga och avundas alla som kan äta mackor, pizza, chips, spaghetti och köttfärssås, köttbullar och potatismos och allt annat som går att tugga? Dansa en spexig dans tills blodet sprutar som en fontän ur näsan igen? Har faktiskt, för första gången i mitt liv, gjort en smoothie nyss som jag tänkte dricka till frukost samtidigt som jag läser tidningen. Har jag blivit Blondinbella? Det skulle inte förvåna mig det minsta om jag efter det här förvandlas till en sådan där idiot som äter en näve nötter till mellanmål också (det är samma typer av människor som dricker smoothies som käkar nötter, ni vet)… Jag tror att man blir fucked i hjärnan av att inte få äta på länge. På riktigt.

Ett stort steg var i alla fall att jag gick ut igår, och knallade hem till Anna och Robban som bor här i närheten av morsan. Antsypants var också där. Jag sminkade mig till och med lite, och hade på mig vanliga kläder, i stället för mjukisbrallor och en sunkig tröja. Värsta grejen. Idag ska Becker, Emelie och Ylva titta förbi och säga hej till käkmonstret har de sagt, så då tänkte jag faktiskt duscha och återigen fräscha upp mig. Det blir ju trots allt…

Hej, hej.

Jag blev utskriven redan igår eftermiddag och har sedan dess befunnit mig hemma hos morsan. Hade tänkt blogga så fort jag kom hem, men ville samtidigt inte skriva när jag var som mest nere, utan tänkte spara skrivandet tills jag kan garva åt det här. Men vet ni vad, då kommer ni i sanning att få vänta, så nu skriver jag trots att livet inte är fullt så bra som det brukar.

Så, annars då? Joråsåatteeeh…

Jag känner inte igen min egen spegelbild, eftersom jag ser ut som en blåslagen, supersvullen hamster (eller en liten grisprinsessa, kanske). Jag blöder näsblod så fort jag rör huvudet för häftigt. Jag har ont. Jag går på mediciner till ett värde av nästan tusen spänn, där de enda som inte får mig att vilja spy är de jag tvingas ta via röven. Jag får inte borsta tänderna på tre veckor. Jag har inte skitigt sedan i måndags. Nästan ingenting går att mixa tillräckligt så att jag kan få i mig det, då jag nämligen är helt ihoplåst i tänderna och inte ens små, små bitar går att få i sig. Jag måste ha med mig en tång överallt och lära alla jag umgås med hur man klipper upp mig om jag får panik eller om jag måste kräkas. Jag kan knappt prata. Jag har blivit sjukskriven i sex veckor, men får börja jobba om två (jag som hade tänkt vara tillbaka på kontoret redan på måndag).

Men hur miserabelt det än känns till och från så är jag i alla fall himla glad över alla telefonsamtal, brev och sms från alla kompisar, och för uppmuntringspåsen från Barbaskägg innehållandes läsk, chokladmjölk (vilket jag lever på just nu, det är en ljuvlig dryck) och en bok om Marilyn Manson. Tack gulliga Brallan på jobbet för påsen med alla filmer, de har verkligen varit guld att ha under sjukhusvistelsen. Tack brorsan och Linda för de fina örhängena. Tack mamma för att du tar hand om mig trots att jag är på världens sämsta humör. Tack för att alla är så snälla, trots att jag är ett deprimerat monster för tillfället. Jag ska snart bli gladare igen, det lovar jag. Det kan ju trots allt bara bli bättre nu.

Hej, hej.

Känner mig rätt livrädd just nu, men försöker intala mig själv att allt ju faktiskt kommer att gå bra. Ett tag var jag ledsen också, eftersom pappa inte hade ringt, men nu när han har hört av sig och jag dessutom fått meddelanden från en massa kompisar som vill komma på besök känns allt lite bättre. Extra glad blev jag över ett mess från Antsypants, där det verkligen lät som det mest självklara i världen att han ska komma och hälsa på mig på onsdag. Han lovade både att ta med sig femton timmars-serie om något krig, och att inte förtära en massa bakverk i min närhet. En himla fin karl, den där Antsypants.

I fem minuter till får jag dricka vatten, så jag tänkte väl passa på att göra det. Sedan är det dags att krypa ner i sängen och se om jag lyckas få några timmars sömn i natt. Annars får jag ju faktiskt sova i morgon. Hela dagen, för att vara exakt. Medan de tvättar mig mellan benen, kör in slangar i urinröret och möblerar om i min mun.

Tar med mig datorn i hopp om att kunna surfa lite trådlöst, och då också blogga lite från sjuksängen. Om jag inte kan det så hörs vi på fredag då jag, om allt går enligt planerna, blir utskriven.

Tack och hej och ha det så bra, kära ni.

Hej, hej.

Är relativt nyvaken, och ska snart hoppa in i duschen och göra mig i ordning för eftermiddagens och kvällens aktivitet. En liten aktivitet som jag har valt att kalla Den sista måltiden. Klockan åtta ikväll måste jag börja fasta inför operationen i morgon bitti, så därför har jag samlat några hungriga vänner och bokat bord på Ghandi där vi ska trycka i oss sjuka mängder mat.

Höken och Lovisa skulle vara hundvakter, och stackars Ylva var tvungen att banga på grund av migrän och fattigdom, men med på Ghandi följer i alla fall Becker, Emelie, Anna och Robban. Har sagt till morsan hela veckan att jag ska samla alla på en fin bild där jag sitter i mitten och är Jesus, men hon tyckte att det var lite hädiskt och dessutom har jag ändå ingen kamera längre, så det är väl lika bra att skippa min spexiga idé.

Hej, hej.

Jag är ju alltid en väldigt härlig tjej, men allra härligast är jag nog ändå när jag är full. Igår festade jag för sista gången på ett bra tag, och tog därför drickandet till helt nya höjder. Detta resulterade i en riktig guldkväll.

Drog på födelsedagsförfest på Berghem hemma hos Ylvas gulliga ex-pojkvän Gustav för att fira honom och hans tvillingbror Viktor. Hade först tänkt ge mig själv som present (inget snuskigt, bara berika festen med min närvaro, liksom), men då jag ändå hade vägarna förbi OK/Q8 köpte jag med mig varsin dansbandsplatta åt grabbarna. Lite Vikingarna, lite Flamingokvintetten – bara kramgoa bitar. Hade inte varit på Systembolaget innan, så med mig hade jag bara två Dansk Fadöl sedan förra helgen, samt en PET-flaska med Minttu (She’s a lady! Woah, woah, woah! She’s a lady!). Pimplade i mig ungefär all den vätska jag hade med mig, och när sedan taxin kom och tog oss med ner på stan, kickade spriten in.

Några av brudarna som var med på förfesten skulle på Rex, så taxin stannade där. Jag, Ylva och några till skulle på Shape Up på Plaza, men Ylva sprang först till bankomaten för att hämta ut lite cash, och då passade jag på att stövla in på Rex en stund för att se om mina favorit-guljackor var där (Vaktbloggen och Kampsportsbloggen). Det är verkligen ingen hemlighet att jag är lite kär i Gustav Didron när jag är full, så det var av den anledningen jag rusade in och besudlade stackaren med mina överförfriskade orangutangarmar där han stod och försökte sköta sitt jobb. Ett riktigt Kodak moment. Verkligen.

Efter att Ylva stuckit in huvudet och sagt ’Jaha, ja, det var ju jävligt otippat att du hittade Didron’, knallade vi vidare till Plaza där vi skulle möta upp Webb-Robban och Nöjesredaktörs-Anna. De bjöd på öl som jag inte kunde dricka upp, eftersom jag var så ballongsserusad, och helt ärligt så minns jag inte direkt jättemycket av vad som gjordes och sades sedan under kvällen. En liten händelse som jag dock minns, var hur jag skulle besöka toaletten, och träffade en tjej som sa att hon bodde i England och läste min blogg (visst var det så, va?). Jag blir ju alltid överförtjust när någon berättar att de läser det jag skriver, och för att visa min uppskattning tvingade jag denna stackars tjej att låta mig följa med henne in på toan, och utan några som helst hämningar lät jag urinet skölja över porslinet. Shit, alltså. Förlåt om jag var knäpp. Hoppas du fortsätter läsa ändå.

Jag, Anna och Robban stack innan stängning och drog sedan på Pipes en sväng, vilket jag, läskigt nog, inte minns särskilt mycket alls av (för visst drog vi väl dit?) Sedan var vi helt plötsligt på Mias Grill och åt sjuka mängder mat innan vi, glada i hågen, knallade till Haga och vinkade adjö till varandra.

Det var en fin kväll, men det känns i sanning tryggt att jag inte ska dricka alkohol på ett tag.

Hej, hej.

Vännäs ler verkligen sitt bredaste leende mot mig. Solen skiner, och jag och morsan är just hemkomna efter en liten shopping spree på byn. På second hand-butiken fyndade jag ett nytt spel till mitt Sega Megadrive (Super Monaco GP från 1989), en Transformers-film, Nightmare Before Christmas och Populärmusik från Vittula (som jag visserligen har läst ett antal gånger, men som är kul att ha i sin ägo). Allt för tio spänn styck. Sedan köpte jag även lite sedvanligt pinup-rat på Poppins. Typ en handledsväska och några ljus. Konsumenten i mig är så förtjust att den klappar händerna och låter dreglet flöda.

Ska snart käka, och sedan är det väl dags att börja dra sig tillbaka till stan så att jag hinner duscha och göra mig i ordning innan det är dags att dra ut på galej. Har i alla fall haft det så himla lugnt och skönt. Proppat käften full med lammstek och chips, glott på Mitt liv som hund och bara slöat. Gu’ se trevligt.

Hej, hej.

Kollade just jobbmailen och hade fått ett fint mail…

"Tack Josi,
vad kul att du gillade spelningen.
Här kommer ett klipp som sitter som handen i handsken för en Vännäs-brud, ha ha!"

Enjoy!

Hej, hej.

Efter att ha kollat färdigt på Anna Maria Espinosa på Scharinska igår, tog jag bilen och brassade till Vännäs. Katten på bilden heter Sid (efter Sid Vicious i Sex Pistols), och jag fick honom året då jag skulle fylla tretton då mina föräldrar helt plötsligt inte ville vara gifta med varandra längre. Därför kallas han även för Skilsmässokatt’n. Han bor sedan ett par år tillbaka i Vännäs hemma hos morsans karl Göran, då han helt enkelt inte var en citycat, utan snarare en Volvo 240-katt. Fin är han i alla fall, och nu på förmiddagen har han legat över tangentbordet och försökt hjälpa mig att skriva min recension. Han var dock mest i vägen där han låg och såg slampig och punglös ut.

Planerna för dagen är att hjälpa morsan att laga mat och färga hennes hår, sedan ska jag mest bara dröna runt i mjukisbrallor, glo på film, läsa böcker och slösnacka i telefon med polare. Det kommer bli en ljuvlig dag här i Epa-traktorland.

Hej, hej.

Åkte till sjukhuset i morse klockan halv nio, och var inte hemma förrän halv tre i eftermiddags. Dagen har gått i väntandets och ångestens tecken, skulle man kunna säga. Litar fullständigt på kirurger, narkosläkare och alla sjuksköterskor och specialister som jag träffat, men jag kan ändå inte låta bli att känna en viss nervositet över några saker:

1. På tisdag ska jag vara på sjukhuset kvart över sju på morgonen. Operationen är rätt komplicerad, och beräknas inte vara färdig förrän fyra-halv fem på eftermiddagen.

2. ’… så vi tvättar ditt underliv och för in en slang i urinröret’, som en sjuksyrra så vänligt meddelade. Kateter. Gött. (’Åh, det är ju min dröm att få kateter! Tänk dig att bara kunna ligga i soffan och kissa rätt ut! Kssssssssss!’, som Frille Svan sa när jag berättade detta för honom. Vi har helt klart olika syn på det här.)

3. När jag vaknar kommer jag ha slangar som suger ut blod och snusk ur min mun så att jag inte kvävs och dör. Ett litet, sugrörsstort hål skulle lämnas så att jag kan få i mig föda. Angående föda så fick jag förresten med mig ett litet kompendium med recept. Typ, ’Så lagar du mat med barnmatsburkar. Ta en burk ärtpuré, en burk morotspuré, krydda, mixa och njuuuut!’

4. Jag kommer inte kunna kommunicera, eftersom jag är helt ihoplåst, så får jag panik rekommenderade de att jag klappar händerna. Kommer heller inte kunna andas ordentligt, så slangar i näsan skulle jag minsann också få.

5. De kommer köra en specialare efter operationen, vilket innebär att det bara blir käklås på ena sidan. På den andra blir det något som tydligen kallas för en platta. Med den finns det en 10% risk att jag aldrig återfår känseln i ansiktet.

Ja, ja. Det blir säkert bra, det här. Nu måste jag fortsätta försöka få tag på Scharinska-Jonas så att jag vet om jag kommer in där ikväll, då planen är att jag ska recensera en grej. Så fort jag jobbat färdigt ska jag ta bilen till Vännäs för att hänga med morsan och Göran fram till påskafton. Vännäs är som gjort för en som snart ska opereras, och som planerar att spendera i princip all tid fram till dess iförd mjukisbyxor tuggandes på allt som går att tugga. Seriöst, kakhålet ska inte vara tomt en enda gång.

Hej, hej.

Minns ni kukögat? Var hos optikern idag för att kolla upp om den skitiga hårdrockaren orsakat någon skada på mina förtjusande blå ögon. Det hade han nog inte, trodde optikern. Dock har jag minsann blivit lite närsynt, och för att se helt perfekt igen (vilket jag gjorde när jag kollade synen innan jag skulle ta körkort) behövs glasögon, men felet var inte så allvarlig att det krävs att jag blir en brillorm nu på studs.

Min dröm är ju att få glasögon, och detta berättade jag för optikern. Stora, svarta, femtiotalsinspirerade, fulsnygga nördglasögon. Optikern plockade då fram ett par, mycket retro, glasögonbågar han designat själv, som var ungefär allt jag någonsin drömt om. Han tyckte att jag skulle ta hem dem ett tag och kolla hur jag trivdes i dem, och jag kan meddela redan nu att jag älskar dem. Hade det inte varit så att jag varit tvungen att lägga alla mina hårt förvärvade slantar på dubbelhyror och sådan skit framöver, hade jag tryckt en tusenlapp i näven på honom och satt glajjerna på näsan på en gång.

Det är helt sjukt vad jag kommer sakna mitt liv som impulsiv, vidrig konsument. Blir ledsen när jag tänker på det.