Hej, hej.

Vaknade i morse (egentligen i eftermiddags, typ kring klockan halv två) och var lite mindre svullen och hade inte lika ont som jag haft tidigare, och efter det fortsatte dagen att le sitt bredaste leende mot mig. Beter mig fortfarande som en sinnesjuk så fort mat nämns, och har utvecklat ett sjukligt intresse för vad folk i min närhet äter till lunch och middag (och blir förbannad när de klagar på att de inte orkar laga middag), men hungern är inte längre ett lika stort problem. Medicinerna har även slutat smaka lika illa som de gjorde från början. Stolpillren är och förblir dock vedervärdiga, men det kan inte hjälpas, antar jag.

En av kirurgerna rekommenderade att jag ska gå promenader, och i dag var jag ute en timme och rastade Quasimodo-kroppen, vilket var ljuvligt. Brydde mig inte ens om att gömma nyllet bakom en löjlig halsduk. Precis innan jag knallade i väg fick jag ett sms av Barbaskägg att han tänkte komma förbi och överlämna ännu en uppmuntringspåse, vilket han också gjorde. Rörd till tårar tackade och bockade jag för två Kelda-soppor (och ni hade rätt, kära läsare, Thaisoppan var hur god som helst!) och ett Backgammonspel. Barbaskägg är faktiskt mannen som lärde mig spela det där spelet. Eller, lärde och lärde… Jag vet typ fortfarande inte hur man gör. Men nästan i alla fall. Målet är i alla fall att jag, efter den här sjukskrivningen, ska kunna äga upp vem som helst i det. Ska spendera många ljuva sommarnätter på min nya balkong spelandes Backgammon, och jag tänker mig att det doftar spiskummin när jag gör det (utan att inte riktigt veta varför).

När morsan kom hem och kollade brevlådan låg det minsann ett brev där till mig från min kollega Ulla-Britt, och jag blev så rörd och glad av det att jag började böla. Nu längtar jag ännu mer tillbaka till jobbet. Det är faktiskt helt sjukt hur uppskattad jag känt mig under hela den här jobbiga tiden, och jag är så himla glad över alla sms, kommentarer, telefonsamtal, mail och brev. En av alla som velat uppmuntra mig är faktiskt Frille Svan, och han har tagit som sin uppgift att varje dag sedan operationen ringa och berätta för mig att jag är den snyggaste tjej han vet. Det tycker jag är fint gjort av honom, eftersom jag känner mig fulast i hela världen, typ.

Det här blev kanske ett lite tramsigt inlägg, men det struntar jag i för tillfället. Jag vill verkligen bara att alla (och med alla menar jag läsare, vänner, arbetskamrater och före detta lovers) ska veta hur glad och tacksam jag är. Tack, tack, tack för att ni är så snälla och underbara.

Hej, hej.

Besökte nyss Björns Löven-blogg. Det brukar jag inte göra, eftersom jag hatar den jävla jäveln som snart kommer att stjäla bloggtronen ifrån mig. Såg i alla fall något om att det inte blir någon final för Maxim, och tänkte genast på… pizza. Himmelsk sådan, dränkt i flott. Mmm… Maxime…

(Fast jag hatar så klart inte Björn. Absolut inte, det måste ni förstå. Han är en skön snubbe.)

Oj, vad jag är hungrig. Och oj, vad jag inte är trött. Ska nog göra ännu ett rosa gratulationskort till Becker (det sjuttiofjärde i ordningen) med Skaparlådan som jag fick av chefen, och därefter försöka vila gorillanyllet för natten.

Hej, hej.

Det finns många saker jag uppskattar här i livet. Just nu tänker jag främst på härdat fett, snus och en kall öl, men då jag har en lägenhet full med raspiga vinylskivor och väggarna täckta av fyrtiotalspinuppor antar jag att de också hör till favoriterna.

Något annat som jag också uppskattar är självklart mina kreativa och begåvade vänner. Som min vän Camilla, som är helt otroligt duktig på att rita, måla och fotografera. För någon månad sedan frågade jag henne om hon inte kunde tänka sig att måla en tavla åt mig (mot betalning, givetvis). Det kunde hon, och hon lovade även att ha mästerverket färdigt lagom till att jag flyttar till min nya lägenhet. Än är tavlan inte helt klar, men kolla så jävla fin den är redan nu! Alldeles röd och ljuvlig. Jag är helt kär.

Hej, hej.

Livet är i sanning inte särskilt händelserikt såhär i käklåstider. Är i alla fall mätt efter en ljuvlig mugg köttfärssoppa och en ännu ljuvligare mugg med Ninas potatismossoppa. Stort tack för alla bra tips och recept! Hade jag kunnat dregla hade jag garanterat gjort det medan jag läste i genom era förslag. Ni är ju bara bäst (ingen protest, alla andra är bara ruttet fläsk, eller hur det nu var). MVG till er!

Morsan hatar uppenbarligen mig och visar detta genom att poppa popcorn, så jag funderar på att göra mig en milkshake till veckans avsnitt av Desperate Housewives och se om den tröstar lite. Vet att allt jag skriver bara kretsar kring mat och misär just nu, men det får ni allt stå ut med ett tag till.

Hörs kanske senare. Med hungrig hälsning,

Jaws

Hej, hej.

Den stora poeten är tillbaka! Igen! Vilken grej! Den här gången med en dikt till en god vän som fyllde år igår (den tjugonde april) egentligen.

Som gymnasiesnoris mötte jag dig
en råttfärgad, lättsam och cool Rambo-tjej
Du jobbar på Posten
krökar på Cover
Behöver aldrig tänka på kosten
och saknar en lover (tack gode Gud för det, jag älskar singlar som jag själv)
Jag har alltid kul när jag umgås med dig
oavsett om vi super, härjar eller plockar förgätmigej

Så rolig, så härlig,
så sjukt snygg och läcker
Det finns ingen som min grymma vän
ELIN BECKER

Hej, hej.

Idag är det alltså en vecka sedan jag tuggade på något sist, och det är helt sjukt vad jag saknar riktig mat (jag skulle, på riktigt, mörda för en ostmacka). Saknar det nog lika mycket som jag avskyr näringsdrycker, buljong och nyponsoppa, tror jag.

I alla fall så tänkte jag att ni, mina kära läsare, kanske har massa tips på bra soppor till världens hungrigaste tjej? Nyttiga, salta grejer som är lika goda när de är mixade och silade och förtärs med hjälp av sugrör? Ni är bäst om ni hjälper mig med detta.

Maila mig: [email protected]

Hej, hej.

Igår hade jag den sämsta dagen sedan operationen. En veckas liggande hade gett mig ryggvärk som typ en åttiofemåring, jag hade extremt ont i ansiktet, såg ut som en gorilla och var konstant hungrig och noterade att jag hade gått ner två och ett halvt kilo. Becker ville bjuda på kaffe och Antsypants och jag hade tänkt se en film, men jag var tvungen att banga och låg sedan och bölade och tyckte synd om mig själv i stället.

Idag ser jag fortfaranade ut som en gorilla och har tyvärr fortfarande ont, men det är i alla fall bra mycket bättre än igår. Det var dock sjukt optimistiskt av mig att tro att jag hade kunnat jobba idag, men strunt i det. Har i alla fall druckit två milkshakes och lyckades till och med pallra mig ut och gick ett varv runt kvarteret iförd blå mjukisbrallor, svart munkjacka, flottigt hår i mittbena, solglasögon och en stor, brun halsduk lindad runt nedre delen av ansiktet. Tog väl bara fem minuter eller så, men det var ändå himmelskt att få röra lite på Quasimodo-kroppen.

Bäst av allt med den här dagen var ändå att min chef helt plötsligt kom och ringde på här hos morsan medan jag låg och sov i min egen svett. När jag började på Privatmarknad trodde jag att jag hade dött och hamnat i chefshimlen – så bra är min chef. Snäll, rolig, intelligent, kompetent och stark. En sådan där som både är ens kompis som backar upp en och som man kan lita på, och som man även respekterar. Hon kom i alla fall hit idag, och med sig hade hon jättefina blommor och en påse med massa roligt pyssel från Lekbiten. Nu är planen för resten av eftermiddagen att leka med min nya Skaparlåda, göra en egen Lyskompis och knåpa med min nya hjärngymnastisksgrejimoj. Först ska jag bara hinka i mig lite Alvedon.

Hej, hej.

Jag och morsan, två mycket omogna människor, sitter och glor på teve i hemmets stilla vrå.

Jag: – Vad kollar vi på?
Morsan: – Jag tror att det handlar om barn och hur de väljer kläder.
Jag: – Är det inget bra på teve ikväll?
Morsan: – Vi kan titta på Van Veeteren.
Jag: – Vadå, den där ’katten, råttan, döden, tapeten’?
Morsan: – Nä, ’snoppen, snippan, rosen, leken’.

Det där var typ det roligaste som har hänt idag. Då har det inte hänt mycket roligt.

Hej, hej.

Morsan och Göran är på Droskan för att se Wolfman Jack, så här på Haga är det alltså FF och jag har blivit helt wild and crazy och har kokat, mixat och silat en burk krossade tomater med lite buljong och kryddor som jag nu sitter och suger i mig med ett sugrör. Behöver salt, då jag redan är så sjukt trött på trögflytande, sötsliskiga drycker att jag vill kräkas.

Fick besök idag av Becker, Emelie och Ylva som var vänliga nog att käka Donken-burgare och pizza i min närvaro. Med sig hade de en milkshake till mig, och den var lika ljuvlig och välbehövlig som sällskapet. Känner dock hur trött jag blir fort. Att bara prata en hel eftermiddag tar enormt på krafterna (ni kan ju prova att hålla ihop tänderna hårt och sedan prata och se hur lång tid det tar innan ni får huvudvärk), och jag var helt slut och spänd i Miss Piggy-nyllet när de drog härifrån. Roligt och mysigt att få besök av tjejerna, i alla fall.

Egentligen ska man väl inte klaga över sådana här skitsaker, men till och från så känns det mesta rätt tungt. Fick dock ett sms av Växelhäxan nyss, och då kände jag verkligen hur lyckligt lottad jag är när det handlar om en massa andra saker. Till exempel att jag har världens bästa jobb på en fantastiskt tidning, med arbetskamrater som verkar tänka på mig och som jag längtar enormt mycket efter att träffa igen.

Hej, hej.

Min vän Bibi är en jävligt ball tjej
kallas hon för jordgetingen för att hon har hett temperament, säg?
(Well yes, yes she does)
Men mest av allt är hon glad,
blir finnig av choklad
och hatar orientering,
precis som jag

Min vän Bibi är en jävligt ball tjej
och jag är så lycklig att hon är en vän till mig
Hon har fräknar och sol i sinne,
snackar bred stockholmska och äter kött på pinne
Tycker om killar som inte ser könsmogna ut,
är söt som en sälkut,
bangar aldrig på fest,
och därför är hon allra bäst

Jag är helt körd i huvudet av all medicin. Grattis på födelsedagen, mitt hjärtas ljus! Jag älskar dig, din gamla hagga.