Hej, hej.

Jag tog aldrig livet av mig med pil och båge. It’s alive! Febern försvann (såklart) lagom till i fredags då det var dags att återvända till Kontorsråttelandet för några timmars jobb, och nu under resten av helgen har jag mest bara haft ont i halsen och snorat som ett dagisbarn.

Som en liten överraskning till er alla så är Frille Svan faktiskt och hälsar på. Han behövde andas lite frisk luft, hänga med den norrländska präriens gudinna, vara nykter och komma bort från alla dumheter, och då är ju Umeå, där världens härligaste tjej bor, ett ypperligt ställe att komma till. Med sig hade han en mycket oväntad inflyttningspresent. Karl’n gav mig ett fantastiskt litet växthus! Yes, det är sant. Där ska jag tydligen ska odla basilika, smörgåskrasse och dill, och det ska i sanning bli spännande att se om jag fixar det.

Jag och Frillevippen har inte gjort så värst mycket sedan han kom, men vi har haft det himla lugnt, skönt och fint i alla fall. Han har lagat himmelskt god mat åt mig, vi har gått promenader där vi morsat på olika katter och blivit sugna på att stjäla blomjord till mitt växthus, jag har varit en gnällkärring när han druckit direkt ur läskflaskan (jag har inte bacillskräck eller så, jag tycker bara att drickan fortare blir äcklig och avslagen om man gör så) och så har jag tvingat honom att göra svenssongrejer som att glo på Robinson och titta på världens bästa film – Sällskapsresan. Fast tvingat, och tvingat förresten… Han verkar inte lida direkt. Snarare tvärtom.

Nu ska jag återgå till åbäket som flinar åt mig i soffan och fortsätta titta på Steven Seagal-rullen på sexan. På återseende, lovers.