Hej, hej.

I morgon flyttar morsan till Vännäs (och kommer förmodligen börja klappra runt i crocs och ägna sig åt tacos, badtunna, fem öl och missionären). Från början kändes det som en katastrof att det inte längre skulle finnas en välstädad och fin lägenhet, med en underbar kvinna i som alltid stått med öppna, trygga och kärleksfulla armar, att fly till när det känns ensamt och tomt i min egen, men nu börjar jag vänja mig vid tanken. Vet inte riktigt hur det ska lösa sig de där vinterdagarna då det är trettio minusgrader ute och jag inte har någon lust att knalla till jobbet med istappar i näsan, eller hur stort mitt berg av lokalblaskor kommer bli nu när jag inte längre kan låna någon bil för att ta dem till pappersåtervinningen, men det ska nog ordna sig. Jag försöker tänka positivt här. Till exempel på hur mysigt det kommer bli när jag åker ut till Vännäs för att hälsa på, och hur jag och morsan då ska sitta och klappa Skilsmässokatt’n, spela Alfapet, fynda på second hand-butiken, trycka kakhålen fulla med mat och skratta åt varandras politiskt inkorrekta skämt. Och prata om pompösa gubbjävlar som vi hatar, förstås.

Det kommer nog bli bra, det här. Men lilla mamsingen, vad jag jag kommer sakna att ha dig här på Haga.

Hittade helt seriöst ingen annan bild på mig och morsan. Bara en där hon satt osminkad och höll upp sin, vid tillfället, gipsade hand, och som hon förmodligen inte uppskattat om jag lagt upp. Så jag tog en gammal bild där jag går i nian och ser ut som en vampyr, och där hon bara ser ljuvlig ut.

I samma mapp hittade jag förresten följande bilder.
Trumvirvel, tack…

Mitt första hångel! Martin från Gällivare!

Josefin, sju år, utklädd till viking (var jag förrsten inte helt sjukt spexig redan som liten?). Tjejen längst till vänster heter Louise och är visst ihop med Martin Timells son nuförtiden. Tjejen i mitten heter Hanna, och vem hon är, eller inte är, ihop med har jag ingen aning om.