Hej, hej.

Jaha, och så var den här helgen också över. Roffade åt mig ett gäng gratisbiljetter til Cirkus Skratt för ett par veckor sedan, och i dag tog jag med mig Antsypants och Becker på föreställningen klockan tolv. Senast jag gick på cirkus var väl typ i böjan av nittiotalet, och ja… det kanske finns en anledning till att man inte går så ofta. Bäst var i alla fall hästarna som gjorde Antsypants superallergisk och sprang runt, runt och såg olyckliga och kuvade ut medan en man i bruna skinnbyxor och matchande fransig jacka stod i mitten och snärtade med en skitlång piska.

Efter cirkusen promenerade jag en bit med Becker, och hon pratade om hur hon gick i någon slags cirkusskola när hon var liten. Då råkade jag kläcka ur mig ett citat som jag gissar på kommer att förfölja mig ett bra tag. Egentligen skulle jag bara säga att jag visste redan när jag var liten att jag inte var gjord för att klättra runt och göra konster som en jäkla apa. I stället råkade jag säga: "Jag har, ända sedan jag var liten, vetat att jag är ovig och värdelös".

I övrigt i dag har jag inte gjort så himla mycket mer än att unna mig en tantlur, panta burkar och köpa en påse bröd för pengarna, duscha och diska. Har träningsvärk sedan i fredags, och känner mig, faktiskt, både ovig och värdelös. Vet inte riktigt vad träningsvärken beror på, men är man sådär galet otränat som jag är så räcker det med att skaka lite på röven till ett rockabillyband för att ha ont i flera dagar efteråt.

Måste jag förresten berätta att det där med hästarna var ett skämt, och att jag såklart mest bara tyckte att det var hemskt att de såg så olyckliga ut? Ja, jag måste nog det. Jag har insett att det är väldigt många som inte riktigt förstår när jag skämtar och inte.