Hej, hej.

Till min stora förskräckelse såg helt plötsligt dataskärmen ut så här i går kväll i en stund innan hela mackapären bjöd på ett sista rosslande andetag och avled:

Jag slet loss stora tussar av mitt spröda, förstörda halmhår. Grät förtvivlat. Dansade en pretentiös sorgedans. Hatade mitt liv. Men nu fungerar datorn igen, och jag ligger som vanligt i sängen och surfar, spionerar på min granne och lyssnar på gamla Perkele-dängor som jag inte hört på länge. Funderar på att kolla på en film i väntan på att Anton ska höra av sig och säga att han självklart hjälper mig att installera Trailer Park Tycoon, eftersom jag uppenbarligen är för korkad för att fixa det själv. Då kan jag sova gott sedan.