När jag är inne i värsta bloggsvackan (vilket jag är nu) tänker jag ibland hur skönt det vore att vara en sådan där bloggare som bara kan hålla en liten frågestund. Problemet för mig är att ingen verkar särskilt intresserad av att veta vart jag köper mina kläder (det är ju inga lackleggings från Gina Tricot) eller vilken min favoritfärg är (det är ju inte rosa). Fullt förståeligt, i och för sig. Dessutom har jag ju varit ganska utlämnande under mina fyra bloggår att det kanske inte finns så himla mycket att fråga. Synd, för det hade gjort mitt liv lite, lite, lite enklare just nu.

 

Har i alla fall en ruskigt bra dag, trots att jag ofta känner mig som en halv människa och långsamt dör bokföringsallegatdöden när jag ägnar mig åt inbetalningar och autogirolistor, vilket jag gör i veckan. Har aldrig gillat siffror. Men när radion spelar Christer Sjögren, min härliga kollega Elin äntligen är tillbaka från Thailand, jag pratar med min allra vänaste kontorsstämma, och kunderna är trevliga och hoppas att man har en bra dag och skickar kramar över telefonen så är livet rätt tåpp’n ändå. Älskar sådant. I kväll ska jag krubba kinabuffé med Ylva och sedan vara livs levande maskot på Antons innebandymatch. Älskar sådant också.