Hej, hej.

Har ännu inte skrivit något om jättepartajet jag var på i lördags. Men lugn, det kommer. När jag orkar. Måste bara berätta lite om presentpaniken som jag och min ena brorsa, Martin, kände under en rätt lång tid innan. Det är egentligen en sjukt lång historia som börjar redan i december månad och som jag inte orkar dra, men för att sammanfatta allt så var vi på jakt efter en negativ- och diabildsscanner till farsan. Dagen innan födelsedagsfesten hade vi hittat en för ett par tusen i en butik i Stockholm, och jag stod med brorsan i ena örat och skulle precis pallra mig iväg för att inhandla denna, när jag lyfte på en hög med papper och såg att farsan redan hade just en sådan. Fast en som kostade några hundra kronor mer än den vi tänkt köpa, såklart. Jag ville dö.

Det ordnade sig dock, och ingen dog. Vet ni vad vi köpte i stället? Jo, en upplevelse!

Pappa och hans fru ska spännas fast i en jättelik plastboll och knuffas nerför en backe medan vi ska stå på sidan om och vifta med svenska flaggan och spela trumpet.  Inga jävla whiskeyprovningar här inte.

Grattis på 60-årsdagen Surkel (roligt smeknamn på pappsen sedan vi var små) önskar (dina snälla, roliga, fantastiska och intelligenta barn) Martin och Josefin.