Hej, hej.

Kollade ni Melodifestival-uppslaget i gårdagens pappersblaska? I så fall vet ni att jag tippade helt åt helvete. Men skit i det, jag ägnade då inte en minut av gårdagen åt att deppa. I stället drog jag till Lottas med Anton och Rob och käkade god mat, och sedan kom Bibi hem till mig och tittade på schlagerspektaklet innan hon skulle vidare på någon slags fest med Ung Vänster. Själv knallade jag hem till Rob för att hänga med honom och en massa andra rövare. Anton och Nick, till exempel.

Under en liten pisspaus hos Rob ringde helt plötsligt morsan och berättade att hon befann sig på sjukhuset. Under eftermiddagen hade hon haft ovanligt låg puls, känt sig yr och som att det var något fel på pacemakern, så till slut hade hon och Göran valt att åka in till sjukhuset och hon blev inlagd över natten. I vanlig ordning blev jag jätteledsen och orolig, trots att morsan själv, som vanligt, var hur nöjd och glad som helst, och jag tror att Anton och Nick tyckte att jag var lite fånig som satt och var nära att börja böla. Men det är fan svårt att förklara det där. Varför jag blir så ledsen trots att jag inte behöver bli det, alltså. Vet liksom bara inte vad jag skulle ta mig till om inte mamma fanns. Mitt stora stöd i livet och min bästa vän. Hon hör inte hemma på sjukhus och så är det bara. Nu är hon i alla fall hemma i Vännäs igen, och förhoppningsvis slipper hon besöka det där stället igen.

Efter att ha snörvlat en stund och blivit tröstad av blev jag i alla fall glad igen, och vi drog till O’learys och stökade. Det var roligt, trots att jag var… ja, lätt ballongsserusad.

Lite bilder från kvällen:

På Lottas. Robert käkade både en schnitzel stor som mosad ekorre och till det lite sniglar som badade i vitlök. Jag och Anton var båda väldigt skeptiska och vägrade smaka.

Jag och Fjanton käkade ugnsbakad renrostbiff. Tack renen, du var väldigt god.

Världens bästa Pantsypants.

Världens bästa Robbelibob.

Kuno och Mimmi på O’learys. Jag och Mimmi har varit ihop med samma kille . Helge heter han. Dock inte samtidigt, och det var många år sedan nu.

Kajje kom och var snygg och poserade lite mystiskt.

Kajje och Robbelibob.

Nick – en synnerligen stökig herre (hans ord).