Skrev just ut min biljett till Cock Sparrer-konserten på Fryshuset i april och det känns så ljuvligt, underbart och fantastiskt att jag slår nakenkullerbyttor av lycka. Hade hjulat också om jag hade kunnat.  Detta band har jag velat se sedan jag var tretton-fjorton bast och hörde dem första gången, och de har stått med på min lista över band jag måste se innan jag dör. Så nu må ni tro att Josefjant är en lycklig donna.