Vilken strålande dag, va. Steg upp klockan kvart i sex, slet åt mig träningsväskan och gick sedan till Medley. Därefter sprang jag fyra kilometer på en halvtimme, svettades som en gris (och såg ut som just exakt precis en sådan efteråt), brände lite vitt daller och knallade sedan till jobbet.

 

I veckan har jag inbetalningar och autogiro som arbetsuppgift, och för första gången någonsin kommer jag och alla pappershögar, hålslag, pärmar och bokföringsallegat riktigt bra överens. Kul. Lämnade dock mina nya vänner inbetalningarna i en liten stund i dag för att dra till tandläkaren på en kontroll för att se hur mina numera så reglerade och uppstyrda tänder sköter sig.

 

Själva kontrollen var över på ett par minuter, men jag stannade ändå kvar i några minuter till för att surra med mina vitklädda kompisar på specialistkliniken (efter att ha varit där en miljon gånger så kanske det kanske inte är så konstigt att man lär känna varandra litegrann) och de visade ett gäng bilder på mig, vissa med fjorton år på nacken, iförd alla märkliga tandställningar som jag haft genom åren.

 

”Jaha, du har haft en sådan där också”, sa min favoritspecialist i hela världen, Nina, och pekade på en riktig Frankenstein-nattandställning som jag var tvungen att använda när jag var åtta år gammal.

 

”Jo, alltså, jag har ju haft en hel del i munnen!”

 

 Exakt så sa jag. Sedan dog jag, svepte in mig själv i en stor skämssäck och grävde ner mig själv tio meter under Norrlands Universitetssjukhus.