Sitter och äcklas av Patrik Isaksson. Vet inte vilken låt det var som just spelades på P4, men han sjöng i alla fall något om sitt skinn och då vände det sig lite i magen.

 

Det har varit ruskigt dåligt på bloggfronten i veckan, och det är ju lite synd. Har bara haft så mycket att göra med ångestframkallande semmelbak, besök, jobb, träning, jobb, städning, jobb, datorer som avlidit och sådant, ni vet. I går somnade jag klockan nio som en pensionär, men det var välbehövligt i och med att jag skulle upp och träna klockan sex och eftersom det dessutom kommer bli en lång dag på grund av årsmötet med facket som börjar om tjugo minuter och maten och biobesöket vi ska få avnjuta efteråt. Visste ni förresten att jag är jämställdhetsombud på VK? Det visste jag nämligen knappt själv. Har ju liksom aldrig behövt göra något (och om någon Unionen-människa skulle läsa detta så är jag inte det minsta missnöjd över det heller).

 

Bloggar mer senare om min dator där hemma har vaknat till liv igen.
Häj.