Om Josefin

Om ben som är fulla med spring

Hej, hej.

Alltså den här dagen! Åh! Benen har varit fulla med spring och jag har slagit påklädda nakenkullerbyttor av lycka hela dagen. Det gick bra på jobbet trots att vi, precis som igår, bara var tre personer på telefonen, hälsoprofilsundersökningen gick strålande förutom att det var lite vajsing med gammhjärtat och Lovisa har tydligen också träningskort på Simhallen, så äntligen har jag någon att gå på vattengympa och gymma tillsammans med. Dessutom anser vi båda att det vore märkligt att se varandra nakna och tänker därför inte tvinga oss själva att duscha bredvid varandra efteråt. Och ja, det där låter ju kanske löjligt, men både hon och jag har nog tyckt att det varit ett problem att träna tillsammans med vissa av den anledningen. Alltså, att man förväntas klä av sig inför varandra och vara helt bekväm med det. Men allvarligt, även om jag sett miljarders miljoners hyskor och brön i mitt liv så skulle det ändå kännas lite skumt att stå naken och tvålhal bredvid en kär vän som man bara känt i några år. Annat är det kanske med dem man sett nakna sedan urminnes tider. Typ de av mina vänner som jag känt sedan dagis och sedan gått i samma klass som ända tills studenten.

Kom ganska nyss hem från Sarah som jag och Lovisa hälsat på i kväll. Det blev fika, skvaller, rotande i Sarahs garderob och lek med hunden Fido (det är sant, den heter verkligen så). Fantastiskt trevligt var det, och Sarahs hem är hur fint som helst. Det blev sista bussen mot Vasaplan för mig och Lovisa, och sedan knallade jag den sista biten hem till Haga i stället för att ta en taxi som jag brukar. Blev såklart livrädd så fort jag kom ut ur tunneln, och började ångra att jag lyssnade på P3 Dokumentär om Hagamannen för bara några kvällar sedan. Gick i alla fall med musik i öronen då det helt plötsligt dök upp en svartklädd man i ögonvrån, och jag trodde att jag skulle falla ihop, kissa på mig och sedan avlida av skräck. Stackaren verkar dock ha förstått att jag blev rädd, för han tog världens omväg runt mig och skyndade sedan förbi. Ringde ändå morsan som fick vara telefonsällskap under resten av den lilla promenaden, och nu ligger jag i sängen och känner mig helt glad, lugn och trygg.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.