Jag fullkomligt älskar hela tetralogin om Utvandrarna och brukar plöja igenom böckerna ungefär en gång per år, så ni må tro att jag slog nakenkullerbyttor av lycka när jag i lördags på konserten träffade en livs levande smålänning. Dessutom en otroligt trevlig, festlig och härlig sådan, som gick med på att jag (Fröken Stök) körde lite med honom och fick honom att kalla mig för ”Kreesteeeijna” hela kvällen och säga saker som ”Ja’ tyar icke mer!”. När jag berättade om det här för morsan tyckte hon att jag var helt störd i huvudet, men det var verkligen helt fantastiskt och jag skrattade så mycket att jag var nära att falla ihop i en liten hög på Fryshusets skitiga golv.

 

 

 

 

En annan rolig grej från i lördags ägde rum på syltan Kellys där efterfesten med Cock Sparrer var. En sjukt jävla jobbig indiansnubbe som snackade helkackig engelska gick runt och limmade på alla brudar som befann sig inne på krogen. När det var dags för honom att göra ett försök på mig så använde han sig av en minst sagt spännande taktik och sa ungefär att han kunde se på min kropp att den var full av lycka och glädje, men att min själ var död (utropstecken, utropstecken). Detta var ju enligt honom inte det minsta bra, och han sa även att min döda själ till slut skulle äta upp den lycka som fanns kvar i min kropp. Den enda som kunde rädda mig och min kropp med tillhörande lyckoätande, döda själ var förstås han. Så klart.

 

När jag skrev om den här mannens märkliga raggningsförsök på Facebook dök det upp kommentarer om att han kanske har en magisk penis som kan utföra hjärt- och lungräddning på själar, och så kanske det är. Ändå valde jag, av någon ooooutgrundlig anledning, att inte idka samlag med honom. Knasig man är ändå, va…