It’s alive!

London har behandlat mig fantastiskt bra och jag har blivit helt förälskad i staden. Det är dock väldigt märkligt hur livet bara knallar på som vanligt där hemma medan man själv inte bryr sig om så mycket mer än att shoppa, glassa i solen, kära ner sig i Camden, umgås med underbara människor, äta god mat och göra små ölstopp här och där.

Fick en konstig känsla i magen på måndagskvällen och bestämde mig för att snabbt kolla Facebook från datorerna på vårt hostel och se om det hänt något där hemma, och möttes av det sorgligaste och mest överjävliga besked man kan tänka sig. Kan inte skriva om det än, och vet inte om jag någonsin kommer göra det. Förstår det nog inte riktigt heller än. Det är alldeles för orättvist och ofattbart för det. Tänker i alla fall på er varje sekund.

I går var jag i alla fall i Göteborg och såg The Specials, Flogging Molly och Dropkick Murphys på West Coast Riot. Helt underbart! Var helt lycklig. I förmiddags tog jag tåget till Stockholm och nu sitter jag hemma hos pappsen och förbereder morgondagens kronprinsessbröllopsskrivande och funderar lite på att gå och lägga mig så jag orkar upp. Innan dess måste jag kolla jobbmailen för första gången på ett tag. Gruvar mig lite och håller tummarna för att mitt autosvar fungerat som det ska.

Skriver mer och publicerar fler bilder i morgon eller något. Puss och kram.