Det ringde just en karl hit och hade ett abonnemangsärende. Inget konstigt med det. Något som var konstigt var dock hans namn.

– Privatmarknad, Josefin.

– Ja, hej, jag heter Ponny Hästman och skulle vilja göra ett uppehåll i min prenumeration.

Fast nu hette han så klart inte så (vilket jag noterade efter att ha sökt på hans adress och telefonnummer). Men nästan. Och det räckte för att jag skulle vara nära att bryta ihop under hela samtalet och sedan skratta så att tårarna sprutade i fem minuter efteråt.