När jag kom till jobbet i morse och fick höra att någon jävla pajas (eller några, det vet jag förstås inte) stulit niohundra tidningar och kastat dem i Rickleån ställde jag in mig på att dagen skulle gå i utskällningarnas tecken. Så blev det tack och lov inte, och jag har bara haft två prenumeranter som ringt och undrat vart morgontidningen blivit av. Den ena var skogstokig och skulle säga upp abonnemanget, men så fort jag bara berättat vad som hänt ville hon i stället fortsätta prenumerera för att stödja tidningen och inte "såna där uschlingar inte kan skilja på mitt och ditt". Söt tant ändå.

Helgen har förresten varit bra. I fredags var jag på kick off med försäljningsavdelningen på Baggböle Herrgård där vi svullade fantastiskt god mat och dansade (jag twistade till exempel med min sköna chef Catharina), och i lördags jag på redaktionsfest där det kastades gamla kameror,  hölls kontorsstolsrace,  slogs hål i väggar med släggor och dansades vrickade danser i ring. Tyvärr missade jag de allra knäppaste upptågen eftersom jag var tvungen att lämna festen i tre timmar för att recensera Peter Jöback , men så fort jag kom tillbaka kunde även jag vara med och härja lite innan kvällen avslutades på Bishops där jag både fick värja mig mot en överförfriskad gammal gubbe med grå page och bli utnämnd till "The VK Experience" (vad nu det innebär) av två karlar som kom och ville skaka hand för att de tycker att mina krönikor är roliga.

Men bästa dagen var ändå i går när jag först skrev en recension i rasande fart, blev bjuden på middag av pappa och Anna och fick träffa min älskade mellanbrorsa, och sedan kom hem och fick brottas med Sebästian i soffan framför The Runaways hela kvällen. Hur superduper som helst.