I går fattade jag ett beslut som får mig att känna mig som en kass människa med dålig karaktär – jag bestämde mig för att sluta i kören som jag betalat tolvhundra kronor för att vara med i och som är jättefin och rolig och som jag till och med hyllat i en krönika. Men jag orkar inte åka buss i mörkret till och från Grisbacka mer. Jag är lat och förslappad. Jag känner inte att jag har tid. Alla där verkar vara där med en kompis eller kollega och jag känner inte en själ. Jag är så trött efter jobbet och vill helst bara tantlura i soffan och äta glass med min kille på kvällarna.Typ så.

Nästan alla som jag sagt det till har svarat med ett:
"Neeej, varför då?! Du som verkar tycka att det är så roligt!"

Och det är roligt. Jätteroligt, faktiskt! När man är där. Umeå pop- och rockkör är helt vansinnigt härlig och man blir väldigt uppåt och fylld av energi efteråt, och jag rekommenderar alla att börja. Alla utom mig själv, åtminstone i nuläget.

Nämnde i alla fall för Johanna att jag tänkt sluta, och fick ett helt annat svar:
"Gör det! Jag betalade trettonhundra spänn för att dansa samba och gick två gånger innan jag sket i det. Sådant där är ändå bara kul om man har någon att gå med."
 

Och på en gång kändes livet bra igen. Hon är allt en riktig kompis.