Från kvart över ett till klockan tio i går kväll satt jag och Señor Basti som ljus bredvid varandra i en buss med breda skinnsäten och små stöd för benen och väntade på att få komma hem till Umeå. När just det visade sig ta sjuttiosju svåra missväxtår (ja, det är sant!) började vi hoppas på att få stanna och handla på någon bensinmack någonstans. Det fick vi inte (också sant!), så vi var rätt hungriga och uttråkade när vi väl kom fram. Men helgen hade ju varit tåpp’n, så det gjorde int’ så mycket.

I fredags besökte vi till exempel världens bästa Sarah Wing som röjer på med sitt nya företag Retroella nere i Stockholm.

Salongen vid Zinkensdamm, där hon håller till, var nå jävulskt frän. Och Sarah var nå jävulskt härlig, som vanligt! Där har vi verkligen en umebrud att vara stolta över.

Jag tittade på mig själv i Sarahs portfolio. Bilderna har bästa Camilla tagit.

Vi skvallrade, Señor Basti fotade, snipiga fröken lyssnade…

… och en frusen liten sammetshund lekte vid våra fötter.

Efter besöket i salongen gick vi till Myrorna och hälsade på ett otäckt källarpervo.

Sedan hade vi visst råkat ta med oss en liten snöstorm från Norrland ner till Stockholm, och när det blev för jobbigt med  yrande snö även för oss, trots att vi kanske borde vara vana, letade vi upp en pub där vi köpte fish and chips och en eftermiddagsöl för att fira att vi… ja, inte var på jobbet, till exempel.

Jag presenterade Señor Basti för Ponny Hästman. Sedan red jag damsadel på Södermalm.

 På kvällen åkte vi till Globen för att gå på fest hemma hos min bästigaste tjej Johanna. Djurgården hade vunnit mot Luleå och vi mötte därför tusentals stolpskott på vägen. Men skit i det! Festen hade något slags tema, och sådant är ju alltid kul.

Trots att festen var trevlig, Johanna fin och hennes pissdyra lägenhet likaså, delade jag och Señor Basti bara på en öl innan vi åkte tillbaka till pappaskatten för att trängas på soffan. Bra kväll!