Det känns som att omställningen till sommartid bråkar med mitt huvud och min kropp. Jag drömmer till exempel konstiga saker på nätterna, är medvetslös på morgnarna (i morse vaknade jag av att Señor Basti ringde för att kolla läget tjugotre minuter över sju, och jag börjar likt många andra kontorsråttor klockan åtta) och på vägen till jobbet blev jag, för andra gången sedan årsskiftet, omcyklad och uppägd i brygga av en fräknig liten lågstadieunge på BMX. Vad fan, liksom!

Jag och Señor Basti har förresten påbörjat ett nytt projekt som går ut på att vi ska käka LCHF-kost i två veckor och ser hur vi mår av det. Än så länge går det alldeles utmärkt, och det beror väl kanske framförallt på att projektet bara pågått sedan i går eftermiddag, men jag känner mig även helt otroligt motiverad efter en lunchpromenad till ICA med min LCHF-frälsta kollega Brallan (som bland annat varmt kan rekommendera att ha små ostar i handväskan). Jag mådde fruktansvärt dåligt innan lunchen i dag, vilket förmodligen berodde på att jag inte ätit något sedan middagen i går och för att det inte fanns något lämpligt att käka på jobbet, men efter dagens promenad är jag bättre förberedd om hungerskänslorna skulle råka skölja över mig likt en tsunami. Unnade mig till exempel en brieostjäkel som jag just tog en tugga av och som nu ligger på mitt skrivbord och svettas vid värmefläkten. Du och jag, brieostjäkeln. Bara du och jag.