Är ganska nyligen hemkommen från universitetet och veckans radiosändning med kulturprogrammet som jag och mina klasskompisar/vänner/snuttbollar Freja och Maria gör tillsammans. Sändningen var till en början väldigt städad, och vi pratade teater och hade bjudit in Meta Tunell från Umeå Teaterförening som berättade en massa bra och intressanta saker. Sedan, helt plötsligt och utan att egentligen veta hur det gått till, satt Freja och pratade som Kalle Anka, jag sjöng med stängd mun och Maria berättade att hon kan stå på huvudet utan att ha en vägg att luta sig mot. Vi pratade även länge och väl om bajs, råkade spela samma låtar flera gånger och skrattade därefter på det där obehärskade sättet som man bara gör när man inte får (tänk: kyrkan, tysta minuter, liveradio). Har svårt att tro att särskilt många orkade lyssna på Umeå Studentradio 102,3 mellan 17.00 och 19.00 i dag, men vi hade då fruktansvärt roligt i alla fall och det är då huvudsaken.

Freja och Maria i studion.
Vår blogg hittar ni om ni klickar på den tokiga farbrorn:  ლ( ╹ ◡ ╹ ლ)