Jaha. Joho. Häj.

I dag har jag ringt, mailat, ringt, mailat, ringt, ringt, ringt och mailat. Snokat och grävt och och skrivit lite, på många texter, har jag också gjort. Jag trivs hur bra som helst, och när nyhetschefen sa tidigare i dag att han tycker att jag skriver skitbra dansade lillhjärtat mitt en liten nakendans i bröstet.

I morgon ska jag träffa en festlig sjuttioåring som spolar och skottar en isbana så att barnen (och han själv) ska ha någonstans att åka skridskor. Han ser även till att det finns ved där, och att rådjur och fåglar får mat i småmagarna. Exakt en sådan person som jag ju älskar att träffa och skriva om. Obs! Sant! Att få skriva om sköna tanter och farbröder är faktiskt bland det roligaste man kan göra, tycker jag. Den här gubben hade förresten gjort lumpen i Umeå på sextiotalet, så det ska jag minsann prata mer med honom om. Han hade kompisar kvar uppe i Umeå, så jag hoppas på att få höra någon snaskig historia om någon jag känner. Inte för att jag hänger med så många gamla gubbar, men ändå.

Såhär såg det ut i går när jag och fotografen Catharina Hugosson åkte till en by tre-fyra mil utanför Gävle för att göra ett jobb om ett bårtäcke som kvinnorna i Hamrånge slöjdare vävt. Mona Hedin som har den här bloggen har fotat.