Om en klämmig bit
När jag var sisådär sju år gammal hyrde min familj stuga i Sörmjöle en sommar. Under den lilla serremerren besökte vi vid något tillfälle mataffären i Hörnefors, och där bad jag att få ett kassettband med Lotta Engberg som jag hittade. Lyckan var total och jag lyssnade som fan på det där bandet. Så mycket att jag ännu kommer ihåg nästan alla texter och tonartshöjningar trots att jag inte hört låtarna på över femton år. Perfekt, eftersom bandet innehöll en tågåkarlåt som jag nu kan sjunga för Maria och Freja hela natten.
Under puffluggen, den käcka blusen och det busiga leendet kan ni, förhoppningsvis, lyssna på den klämmiga biten.
Senaste kommentarerna