Om Josefin

Om en inskränkt dumskalle

Det blev en annorlunda lördagskväll, det här. Jag kom hem från Skellefteå vid fyratiden och gick direkt och köpte bra att ha-grejer som spik och mat och hårmunk (googla, det är inte alls så äckligt som det låter). Den sistnämnda var jag förresten tvungen att gå och testa direkt och nu tio minuter senare är jag väldigt nöjd med det köpet. Hade lite svårt att täcka hela hårmunken med mitt slitna, tunna och bimboblonderade hår, men med lite mer tid och kärlek kommer den bli utmärkt att använda när det vankas fest. Och det gör det ju uppenbarligen varje helg nu för tiden.

I alla fall. När jag kom hem från stan gick jag nästan och la mig direkt och råkade så klart somna. Vaknade vid åttatiden och då kändes det alldeles för sent för att hitta på något, så nu sitter jag i stället bara med datorn i sängen och gör ingenting speciellt.

Skellefteå var förresten både trevligt och roligt. Jag och Hanna käkade tacos, drack rom och cola, gjorde oss i ordning i vad som kändes som hundra år och lyssnade på Pep Torres, och när två av hennes jobbarkompisar dök upp blev det drinkdrickande och häng på några krogar i schtan. På det sista stället vi gick till råkade jag hamna i en hätsk diskussion med ett grottgurgel i medelåldern som satt och diskuterade invandring med sitt sällskap. Jag hörde honom slänga ur sig siffror om arbetslöshet och invandring som han kommit på helt själv i sin lilla hjärna och kände hur jag kokade när jag hörde hans sunkiga, rasistiska kommentarer. Hans sällskap tröttnade till slut på honom, och då började han fråga mig och de andra i rummet om vi inte höll med honom, så då fick jag chansen att massakrera hans argument, berätta hur pinsamt det är att låtsas kunna något och sitta och fantisera ihop statistik samt tala om för honom vilken inskränkt jävla dumskalle jag tyckte att han var. Det var skönt.

En kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.