Etikett: sömnlöshet

Mellan dröm och verklighet

Av , , 1 kommentar 5

Vaken och sovande på samma gång

 

Vaknade 04.00. Sovit klart. Fyra timmar. Parkinsondrömmar som i korthet kan beskrivas att man fastnat mitt emellan två världar: Djupsömn och vakenhet. Man kan verka vaken, sitta på sängkanten och småprata, kliva upp och äta, utan att minnas det på morgonen. Men på diskbänken står tallrikar. Brödet ligger för öppen drager. Torkat. Där – mitt högen av porslin står en kvarglömd mjölkförpackning och ett paket Bregott vars innehåll har antagit en flytande form. Vaknar av mitt eget skrik, ofta har jag varit jagad; folk vill spöa upp mig av någon anledning. Denna typ av sömnstörningar när man har ena benet NREM-sömnen (djupsömn) och vakenheten, kan man hitta på vad tusan som helst. Man kan falla nerför trappor, finna sig i köket i tron att man är på toa. Sömnstörningar i sin extrema form, har lett till att folk faktiskt tagit sina liv (sovande).

Sova bör man annars dör man!

 

Det är farligt att sova för lite och för lite är mindre än 6 timmar. Jag sover under mina dåliga perioder 3-4 timmar – vilket gör mig trött och ofokuserad dagtid. Den korta sömnen startar en inre stress då blodsockernivån går upp, blodtryck och pulsen går upp, liksom att immunförsvaret blir sämre, skapar hunger och på sikt så leder det fördubblad risk för cancer, stroke, hjärtinfarkt, depression. Kortare liv ju mindre vi sover. Vi i I-världen sover för lite, vilket fått WHO att tala om en epidemisk sömnbrist. De som sover gott och 8 timmar har en utvilad hjärna som har en bättre inlärningsförmåga, ett bättre minne vilket leder till att vi kan fatta mer logiska beslut. Framför allt, sjusovarna har en bättre psykisk hälsa.

Varför sover vi? Under evolutionen borde vi ha gjort oss av med åtskilliga timmar med sömn. Grottmänniskorna och de som senare drog sig ut på savannerna, var ju rysligt sårbara när de var tvungna att sova, samtidigt som sabeltandade tigrar och stora krokodiler jagade om natten, och käkade sovande grottmän. Om de varit vakna hade dessutom haft mer tid att samla mat och jaga.

Drömde fram Yesterday?

 

När man läser om sömnen/sömnbrist så inser man vi bär på en kemisk fabrik inne i våra skallar; vissa hormoner ska minska, andra öka, vi måste ”kylas ner” för att få optimal kroppstemperatur. Sen stöter man på dem som drömmer kreativa drömmar. Paul McCarty har påstått att han vaknat nynnande på låtar som blev riktigt hyggliga: ”Yesterday” och ”Let it be”. Många författare beskriver hur de efter en god natts sömn vaknar och vet hur romanen ska börja/sluta, somliga har drömt fram flera kapitel i en bok.

Men för oss sömnlösa författare väntar en förmiddag av trögt tänkande och med risken att immunsystemet  kraschar så att vi dör mitt i en mening av blodförgiftning.

Kämpar på med korrekturet till romanen ”Älskade Ester”. Har problem med slutet. Men det löser jag  – när jag fått sova 8 timmar i rad (vilket inte hänt de senaste 30-40 åren …

 

1 kommentar
Etiketter: , ,

Sömnlös i Pig Hill

Av , , Bli först att kommentera 6

Jag har råkat hamna i en sådan där sömnlös natt, igen. Sömnlös i Pig Hill. Det är helt omöjligt att somna. Men jag har inga måsten i morgon förmiddag. Däremot bio vid 17.30. Har också mitt korrekturläsande. Igår printade jag ut 407 sidor av det som ska bli romanen ”Älskade Ester”.

För ett år sen var jag säker på att jag inte skulle kunna skriva några fler romaner. Men så skakade också min vänsterhand så jäkligt att jag bara kunde skriva med höger pekfinger. Till dess neurologerna justerade min parkinsonmedicin. Numera är jag bara allmänt fumlig.

copy-solens-ljus.jpg

Min stund på jorden. Tänk om vi alla befinner oss här som utsända observatörer. En dag kallas vi hem för att avlägga rapport. Vad har vi sett och hört, vad har vi känt? Finns här några uppenbara orättvisor? Vi får frågan: Vilka är goda, vilka onda? Säg deras namn. Det kommer att bli problem för den som samlar in svaren. Det blir säkert över miljarden, kanske fler, olika svar. Vi människor kan inte göra oss en gemensam bild av världen. Tyvärr.

Vi människor har en förkärlek till att se våra egna handlingar som alltings orsak. Samtidigt ska vi betänka att varje människa är ansvarig för sin egen dumhet, för sina åsikter och attityder.

person-984124_960_720

För övrigt säger vänner och bekanta att jag ser piggare och har blivit mer närvarande. Stämmer nog. Jag har ju i 5-10 år gått omkring med en brist på dopamin. När jag nu får mediciner som sätter fart på det dopamin som finns kvar och läkemedel som omvandlas till dopamin, så kan jag åter känna njutning i livet.

 

 

När hjärtat brister

Av , , Bli först att kommentera 5

Märkligt. Idag ska jag träffa en läkare på psyket (den femte i raden under ett halvår) för att bland annat diskutera min sömnlöshet. Förra veckan sov jag 2-3 timmar per natt, vilket varit vanligt sedan i februari, men nu har jag två nätter i rad sovit sju timmar. Tillfälligt eller håller sömnen på att stabilisera sig? För tidigt att säga efter ett drygt år av farlig sömnlöshet.

desperate-2293377_960_720

Sorg och ilska går hand i hand. Det blir så när man förlorat något/någon. Man kan å ena sidan gråta i förtvivlan för att en kär vän har dött, å andra sidan bli förbannad på den döde för att denne har övergivit och svikit en. Sorgen är komplicerad eftersom den kan ha så många olika ansikten och faser, men det är väl som Robban Broberg: ”Precis som natten växer in dag, så växer lessen in i glad” (på ett ungefär).

Det finns en existentiell sorg som mer handlar om livet i sin helhet och vad som händer sedan. Vi kämpar som galningar för att behålla vår ungdom; springer, cyklar, bantar etc men vi vet ju alla att den kampen är vi dömda att förlora. Jag har alltid levt med en ständigt pågående dödssorg, vilket gett mig en svart klangbotten. Dumt kan tyckas, men sorgen över att förlora mitt enda liv har präglat mig mycket. Jag tror att jag blivit författare av den anledningen; att skriva böcker för att försöka förstå, att kunna skriva av mig och för att lämna fotspår i sanden.

Sorgen behövs för att vi ska kunna acceptera och bearbeta det som hänt; så att man kan släppa taget om den som dött eller övergivit oss. Man måste genom ”dyngan” för att bli fri, så att man med öppna ögon kan se vad som hänt. Till slut kommer en tid då minnet av den döde bleknar. Det är så lätt att sorgen som blandar sig med ilskan skapar blödande sår som aldrig vill läka. Eller som Ulf Lundell skrev: ”Jag bär min ärr som medaljer.”

broken-heart-2965890__340

Sorgen kan sätta sig i kroppen som värk eller orsaka sjukdomar. Brustet hjärta eller takotsubo är något som sker vid allvarliga kriser. Man har sett det i krig och efter naturkatastrofer. Men även vid akut sorg eller långvarig stress. Sörjande, men hälsosamma, vältränade människor med perfekta kranskärl, kan få en hjärtinfarkt, ett brustet hjärta. Emotionell eller psykisk stress får stresshormonerna att flöda. Till dess det smäller.

Det är kanske så att sorgen sitter i hjärtat. De gånger jag drabbat av en akut sorg, när nån nära plötsligt dött, så har jag känt ett band över bröstet och en glödande punkt där hjärtat sitter. Men värst i sorgen är nog skulden. Varför sa jag inte ”det till hon/han”, eller varför sa jag ”nåt så korkat”? Det kan till och med kännas så: Varför fick inte jag dö istället? Man börjar att anklaga sig själv (för något man inte kan påverka). För hur ber man en död om ursäkt?

roses-4356384_960_720

Hur det nu än är med allt detta, så tar det tid att sörja. Det måste få ta tid. Det kan ta år innan man kan släppa taget om den döde eller han/hon som övergav dig. Jag sörjer mest det faktum att sjukdomen kommer att göra så att jag förlorar kontrollen över min kropp. Den sorgen lär följa mig ner i graven. Men det får jag leva med.

För övrigt så har samtalet en läkande kraft. Prata, prata med någon som klarar av att lyssna. Det är din berättelse, låt inte nån annan lägga beslag på den.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,

Enorma tegelstenar

Av , , Bli först att kommentera 4

En sömnlös natt. De kommer lite då och då. Jag vakar mig genom timmarna i ett tyst, sovande hus. Från vägen hörs bara några enstaka ljud. Om drömmarna är nattens frukter, så fick jag en skämd banan; oätbar.

Försökte läsa. Läsandet låter oss tänka en annan människans tankar, tror vi, när det är vårt eget medvetande som dessa tankar formas till synliga bilder. Började med att läsa några sidor i Phil Collins memoarer (frontfigur i Genesis), men han pladdrade så fort på svårbegriplig engelska att jag faktiskt blev än mer vaken. Mannen, sångaren, trummisen som sålt över 100 miljoner skivor.

book-3982984_960_720

 

Greppade nästa tegelsten: Ulf Lundells memoarer (Del 1). En bok till nästa läsecirkel. Nu skulle jag somna som en stock efter ett par sidor, men icke. Blev mest förbannad över att han inleder memoarerna med en 15 sidor lång prosadikt. Totalt är boken på 673 sidor. Kill your darlings!  Alla skrivande människor känner till det uttrycket. Korta ner, ta chansen att bli begriplig. Men att skriva kort är en svår konst. Under åren i journalistiken var de tuffaste dagarna när man skulle skriva notiser, nyheter i korthet; en tiosidig rapport som skulle kokas nr till några ynka rader – men som ändå skulle vara begriplig.

Detta gäller även litterärt. I min senaste roman ”Män som spelar schack” strök jag över 100 sidor under det sista året i produktionen. Det blir ofta bättre genom att stryka med rödpennan. Man tvingas tänka efter vad som är viktigt att berätta och vad som är bäst för läsaren. Risken med långa texter är att författaren börjar skriva läsaren på näsan: ”Nå fattar du? Eller ska jag skriva tio sidor till?” Ibland finns en märklig attityd hos somliga ”långskrivare”: ”Jag bryr mig inte! Läs eller låt bli – nästa bok ska bli ännu tjockare och pladdrigare.”

För övrigt består våra minnen till mestadels av bilder av det vi en gång var.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Vakar mig genom nätterna

Av , , Bli först att kommentera 5

Åter en natt av vandrande. Byte mellan sängar, bort till skinnsoffan, ligga på golvet, men ingen skillnad – lika långt till sömnen vad än jag försöker. Myrkryp, värk i knän, hjärtklappning. Försökte läsa den roman som Bokpratarna på Pig Hill valt till kommande träff: ”Morgon i Jenin” av Susan Abulhawa.

morgon-i-jenin_pocket

Ett starkt epos om vad som hände med libanesernas och arabernas livsbetingelser när staten Israel bildades. En intressant, skrämmande dokument.

I dag ska jag på länsbibliotekets träff för diskutera hur projektet HärLitt ska lanseras och om vi glömt några författare.

För övrigt måste man skydda själv, annars blir man kuvad.

Ps! Har inte ramlat på en hel vecka. Yrseln läker kanske ut … Ds!

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Schack väcker hjärnan

Av , , Bli först att kommentera 4

Två timmars sömn. Uppe vid fyra för att fortsätta korrekturläsningen. Segt. Min hjärna har inte vaknat. Efter fem partier mot min schack-app, så börjar det röra sig inne i fettklumpen som kallas hjärna. Schack är verkligen ett spel som tvingar hjärnan att använda sig hela sin kapacitet. Det handlar om logik, minne, rumsuppfattning, matematik, mod, fantasi, strategi.

hjärna

Efter min stroke för dryga två år sedan, fick jag tillgång till en massa appar/spel som skulle trimma igång min skadade hjärna. Men de funkade inte på mig. Där fattades leken, fantasin, och det fanns inga möjligheter att söka andra lösningar. Det handlade mest om att minnas hur många blå eller röda prickar som dök upp. Det är ingen slump att schack kommit att få en betydande del i min kommande roman.

chess

För övrigt ska jag snart åka till NUS och träffa min nye läkare.

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,