Etikett: Supertramp

Musik som helar

Av , , Bli först att kommentera 8

(Krönika från Lokaltidningen juni 2020)

Många måste ha tyst omkring sig då tillfället kräver koncentration. Trots min röriga ADHD-hjärna kan jag lättare fokusera, sitta stilla och skriva när musiken fyller mitt arbetsrum. Däremot störs jag av ”vardagsljuden”: den väsande ventilationen, brummande kylar och frysar, regndroppar mot fönstren. Då flaxar mitt fokus upp i det blå.

Musiken verkar samla krafterna i min hjärna. Det har också visat sig att det är lättare att träna upp ett uselt arbetsminne med hjälp av musik och att hjärnhalvorna jobbar mer samstämmigt. Men jag har mina hårda krav. Den musik jag lyssnar på ska vara variationsrik både vad gäller rytm och ackord. Det krävs dynamik och spänning. Älskar musik som byter riktning, ljudmattor som växer, men som återvänder till refrängen.

Musik kan, precis som droger, ge oss ”kickar”, eftersom belöningssystemet påverkas av låtar vi gillar. Då får vi en dopamindusch. Eftersom vi med ADHD har en förmåga att snabbt bli uttråkade, klarar jag inte av treackordsmusik, typ blues. Blir faktiskt irriterad när musiken trampat vatten ett par minuter.

Genesis

Musik är ofta knutna till känslor och minnen. Minns än detaljer i Uffes rum och doften av purjolök. Det var om kvällen i Lycksele 1976. Han spelade två plattor som förändrade mitt liv: Genesis ”A trick of the Tail” och Gentle Giant ”Octopus”. Adoptionen skedde direkt. Detta var min musik! Där fanns spännande rytmer och tunga, svävande ackord; musik som skapade vemod och lycka på en och samma gång.

Musik påverkar HELA hjärnan. Det finns inget särskilt ”musikcentrum”, utan både höger och vänster hjärnhalva engageras. Viss musik kan vara rena rama medicinen och bland annat lindra smärta och förbättra immunförsvaret. Men den kan även manipulera våra känslor. Tänker på film- och reklammusiken: Blå, blå vindar och vatten”.

Patienter med stroke och demens kan stimuleras av musik. Såg en dokumentär där ett tiotal ”stenstoder” plötsligt vaknade till liv och började sjunga när de fick höra sina favoritlåtar. Viss musik kan göra oss alla lugnare och mindre stressade. I det fallet ska visst Albinonis ”Adagio” vara mycket effektiv.

Detta med att diskutera vilken musik som är bäst torde vara bortkastad tid. När jag blir inspirerad av Genesis, spyr en annan. Alla har vi våra favoriter.

Musiken är mitt allt. Då och då, när ett par vackra ackord träffar mitt hjärta, kan jag förlora fattningen och få kalla kårar samtidigt som ögonen blir vattniga. Det handlar om musik som borrar sig in i mitt allra innersta, ner i mina hemliga rum. Då får jag krafter så att jag lättare kan uttrycka mina känslor samtidigt som fantasin tar fart.

Sån musik måste väl passa en kuf som jag?

Länkar till MIN musik:

Genesis

Peter Gabriel

Jethro Tull

Supertramp

Musik som läker

Av , , Bli först att kommentera 4

Musiken har varit och är en viktig del i mitt liv. Min andliga spis. Utan musiken hade jag förtvinat och gått under. Med all säkerhet. Det handlar om den musik som jag lyssnar på. Musiken har en inneboende läkande kraft, som kan minska stress, skapa lugn, få stopp på springet i benen och förbättra koncentrationsförmågan. En orsak till de positiva effekterna är att musiken ökar halten av dopamin i hjärnan. Dopamin är något som vi med ADHD lider brist av. (Läs mer om dopaminets gåta på min blogg den 9 maj).

writer-1129708_960_720

För min personliga del ska det vara musik som skapar starka känslor, som är vacker och varierad, som stiger och sjunker, och inte upprepar sig med tre vilsna ackord. Genom hela mitt vuxna liv har symfoniska och progressiva band fångat mitt intresse. Typ Genesis, Camel, Supertramp, Gentle Giant. Lägg sedan till Bach och Mozart.

Genesis

Smakprov Genesis

Jag har levt med kraftiga och plötsligt komna humörsvängningar. Än hypoman, än deprimerad. Än bubblande av skratt, än med gråten i halsen. Jag lade tidigt märke till musikens positiva effekter på min kroppsliga och psykiska hälsa. Det fanns musik som lugnade och som var avstressande. Musik som lyfte mig ur mörkret.

Bach – lindrar vid oro

Numera är jag ständigt är omgiven av musik. I köket hörs klassisk musik från radions P2 (Mozart har visst en starkt lugnande effekt), i arbetsrummet flödar den symfonisk rockmusiken, I TV-rummet spelas en tredje sorts musik – och i bilen hörs tunga ljudmattor.

Peter Gabriel

Forskningen visar att musik påverkar immunsystemet som minskar de inflammationer som kan bidra till demens, depression och reumatiska sjukdomar. Musikens lugnande egenskaper minskar utsöndringen av stresshormonet kortisol, som annars kan höja blodsockernivån, blodtrycket och pulsen – sånt vi kan få diabetes av. Musiken har en mer lugnande effekt än Valium och Mozart har en positiv inverkan på allergier.

Mozart

När jag lyssnar på Genesis eller Mozart sätter det fart på många olika delar i hjärnan. Med hjälp av magnetkamera kan man se att musiken påverkar sinnessystemet, det motoriska och känslomässiga systemet och även området för tänkande och planering. Alltså: musik påverkar hela hjärna – det finns nämligen inget särskilt ”musikcentra”. De sjukdomar som kan påverkas positivt av musik är autism, schizofreni, demens, depression, cancersmärtor och stroke. Det finns även studier som visar att musiken kan förbättra minnet.

Nåväl – låt er favoritmusik flöda i rummen och känn hur ni blir fokuserade och rofyllda. Jag lovar att det hjälper. I vilket fall som helst är det njutningsfullt att lyssna på vacker musik.

 Supertramp

c Kent Lundholm

Mest musik idag

Av , , Bli först att kommentera 1

Cyklade ner på stan för att köpa mig en snygg skjorta, vit eller svart, antingen eller, men inte tusan hittade jag någon skjorta. Skulle vilja ha en med ”murarkrage” (heter det så?), men det tycks vara inne med stora flika på kragarna, lite 70-tal. Så jag gav upp. Snackade med Roger en av Vasaplans säljare. Han stod där påbyltad, som han väntade en snöstorm, och ropade: ”Kom och köp senaste numret av Vasaplan!” Två kvinnor på raken kom fram och köpte varsitt exemplar. De är tålmodiga våra säljare som står ute på gator och torg och säljer tidningen. Vissa dagar går det trögt, andra går det hur lätt som helst att sälja. Och efter ett par månader så brukar de ha sålt slut på tidningen, lagom till nästa nummer.

Vad mera? Ingenting. Tänker så här på lördagskvällen länka till lite bra musik. I varje fall musik som JAG tycker är bra.Jag kör enbart gamla godingar – var så goda!

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Speglarna i hjärnan

Av , , Bli först att kommentera 2

Dis, dimma utanför mitt fönster. Grått så att det räcker till.

I varje möte läser våra spegelneuroner in stora mängder med information – innan vi hinner bli medvetna om det. Ifall ett hot upptäcks, en rynkad panna, stirrande ögon, höjda ögonbryn, så tar det bara en kvarts sekund innan larmet går. fly eller slåss. Först sedan kommer analysen: stämmer detta eller var det en feltolkning? Spegelneuronerna gör oss till härmapor – då vi står framför varandra och gör samma kroppsrörelser, byter leenden, nickar samtidigt och gäspar den ene så gäspar snart den andre. Det blir ett sätt att känna in vad den andre känner. Det finns alltså en koppling till vår förmåga att känna empati.

Läste att de som botuxbehandlat sina ansiktet och på så sätt raderat bort delar av mimiken är sämre på att tolka andras ansiktsuttryck. Kan nog ligga en hel del i det för det är ju inte lätt att läsa ut något i dessa ansikten med sina strama, stora läppar och totalt rynkfria kinder och pannor. Sedan finns det något som heter prosopagnosi, ”ansiktsblindhet”, en oförmåga att känna igen ansikten. Nåväl, genom våra spegelneuroner ökar vår förmåga att förstå andra människors handlingar. Detta sker per automatik, vilket gör att det sker misstag, totala missbedömningar. Att helt lita på sin ”magkänsla” kan vara förödande. Vi får inte glömma att vid sidan av detta automatiska har vi vårt analytiska system, vår samlade erfarenhet. Sedan tror jag att empati inte är något givet utan något som vi måste ”träna” oss till.

För övrigt har vuxenmobbare låg självkänsla, lite empati och de skyller alltid sina brister på andra eftersom de alltid har rätt. De är långsinta, vägrar att förlåta och är totalt ointresserade av att reda ut sina misstag. De är ofta sjukligt misstänksamma och brottas med sin ständiga svartsjuka. De mobbar för att få kontroll, makt. De vill aldrig sluta fred.