Etikett: Tomten

Snälla och arga tomtar

Av , , Bli först att kommentera 2

Tomtetider. Förr i tin tomten en slags skuggtomte med övernaturliga kraften. Med dessa krafter höll han ordning och reda i ladugården.Tomten var ett slags skuggbonde som såg till att gården hade lycka med sig.

6100955C

Som tack för sitt slit brukade bonden ställa ut en tallrik med gröt – Risgrynsgröt skulle det vara. Men det fanns en annan sida av Tomten. Han var en Demon, ett övernaturligt väsen eller bara allmänt irriterande – den vänlige tomtenissen har inte alltid varit en självklar del av julfirandet. Under flera hundra år jagade kyrkan de hedniska små tomtarna med vigvatten, böner och bål.

Tomten-3

Men tiden gick.Med ökad urbanisering och industrialisering, kom tomten under 1800-talet att bli en symbol för företagsamhet och näringsidkare. Kapitalisterna lade beslag på de fattiga böndernas tomte.

Midvinternattens köld är hård,
 stjärnorna gnistra och glimma.
 Alla sova i enslig gård
 djupt under midnattstimma.
 Månen vandrar sin tysta ban,
 snön lyser vit på fur och gran,
 snön lyser vit på taken.
 Endast tomten är vaken.  /Viktor Rydberg 1891

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Barndomens magi

Av , , Bli först att kommentera 3

Vinterkyla. Här på Pig Hill är det minus 16 grader. Tror jag håller mig inomhus och städar och pyntar.

Ett julminne.

Det utspelade sig i mitten av sextiotalet, i Bäckmyran utanför Lycksele. Jag och syrran var ännu valpar. Vid den tiden, strax före jul, kunde det hända att tomtefar kom ut ur skogsbrynet med sitt långa skägg och med en ljuslykta i ena handen. Han pulsade fram över myren, stannade lite då och då och vinkade. Men han sa aldrig något. En tyst tomte. Jag och syrran stod tätt intill varandra och darrade av upphetsning. Barndomens magi. Till slut försvann tomten bakom ladugården.

tomten på tur

Mamma kom ut ur ladugården med en mjölkhink. Jag och syrran pratade i mun på varandra. ”Tomten, vi har sett tomten …” ”Här finns ingen tomte”, svarade mamma och log svagt i mungipan. En stund senare kom pappa ut från ladugården i sina arbetskläder och med motorsågen i handen. ”Nä jag har inte sett nån jävla tomtegubbe”, sa pappa. Jag och syrran pekade ner mot skogsbrynet och myren; sen pekade vi mot spåren invid ladugården. ”Det är ju rävspår”, sa pappa, lika allvarlig som tidigare. ”Men det var ju tomten … med en en ljuslykta i handen. Vi lovar!” Då ställde pappa mer motorsågen, tog av sig luvan och kliade sig i sitt lockade rödaktiga hår. ”Se pass! Då måste vi väl ställa ut en gröttallrik åt tomtegubben.” Sen gick han inomhus. Jag och syrran stod kvar och spanade till dess vi var stelfrusna.

Vi hade sett tomten. Livs levande.  

För övrigt är det lättare att älska svaghet, än det är att älska styrka.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Julefrid – vad är det?

Av , , Bli först att kommentera 3

En vecka till, sedan ska vi fira jul igen. I min lägenhet här på Pig Hill, har jag inte överdrivit pyntandet. Lite blinkande ljusslingor i gardinerna, blinkande småtomtar som jag köpt på Clas Olsons, några ljusstackar och så förstås, träkyrkan jag ärvde efter farmor Stina Lundholm. Det lyser klart genom de små fönstren och genom ett mekaniskt verk som jag skruvar upp längst uppe i tornet, så kan kyrkan spela ”Stilla natt …”  Först en aning för fort, sedan en aning för långsamt. Med andra ord spelar kyrkan alldeles lagom fort i mitten av låten.

christmas-2976357_960_720

Sålunda, dags att fira jul igen och göra ett nytt försök att äta ihjäl sig – när insikten slår en att man köpt julklappar för en miljon. Man försöker vara en aning kristen och tänka på orsaken till detta firande. Så här lär det ha varit: En natt för 2 000 år sedan föddes Jesus i ett stall i Betlehem. Bibeln berättar att det var Gud som föddes som människa, eftersom Gud ville komma närmare mänskligheten.

Jo, så kunde det ha gått till. Fortsättningen då?

Nio månader efter mötet med den ängel som berättat att Maria skulle föda Guds son, måste de båda resa från Nasaret till Betlehem. Maria var då höggravid. De var tvungna att anmäla sig i Betlehem, den stad där de skulle betala skatt. Den enda plats de fick hyra var ett stall.

the-three-magi-160632_960_720

När Jesus väl var född dök det upp några vise män (hur många de egentligen var tvistar man ännu om), men vi säger väl tre. Caspar, Melchior, och Balthazar. De hade med sig gåvor till den nyfödde kungen. Jesus, alltså.

Numera känns det som om vi istället dyrkar Media Markt, Clas Olson, Dressman, KappAl. Och var har den där julefriden tagit vägen som jag så ofta hörde mor och mormor tala om? Pappa brydde sig in den friden, eftersom man var absolut tvungen att klyva veden även på självaste julafton, och vi ungar var ute och lekte eller åkte snöskoter. Först fram mot lunchtid, när mamma lät oss smaka på årets skinka till en rejält sockrad tomtegröt med kanel på, så gick vi alla in, duschade av oss svetten och tog på oss finkläa, som även pappa gjorde. Under galgen. Då brukade vi ungar ana något som påminde om julefrid.

Det mörknade snabbt. Det var ofta gnistrande kallt. Det var då som pappa, i smyg, klädde ut sig till tomte och kom pulsande i djupsnön nere på myren med en ljuslykta i handen, för att sedan försvinna in i skogen. Barndomens magi. Sedan följde väntan. Och väntan. Kalle Anka på teve. Julmusik från köket. Klingande ljud när julbordet dukades fram. Under granen låg högar av julklappar. Sedan motorljudet från gårdsplanen: Farbror Filip och hans son Elon anlände. De brukade ha fyllt bilen med så många klappar till oss ungar, att de knappt fick plats själva. Det hände att Elon fick veva ner sidorutorna så att en del julklappar stack ut.

christmas-2933007_960_720

Julefrid. Är det när man romantiserar de jular som man upplevde som barn och gör dem större och märkvärdigare än de egentligen var? Är det därför som man numera inte ens försöker att tävla med de jular som varit – att man rent av upplever oro och ångest när man tror sig minnas det som en gång utspelade sig kring juletid, någonstans i Baklandet. Något som en gång varit men aldrig kommer åter.

För övrigt ska jag besöka arbetsförmedlingen vid ettsnåret och höra ifall det finns någon arbetsmarknad för en mycket välmeriterade – men något sjuklig 60-årig kulturgubbe? Att försöka leva på att skriva böcker och åka runt och föreläsa är fan inte lätt. Det är kanske inte ens är VÄRT det?

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Tidningen är klar

Av , , Bli först att kommentera 1

Så var då tidningen Vasaplan klar. Tidigt i morgonbitti kan de 4000 exemplaren hämtas på tryckeriet Original ute på Västerslätt. Någon gång mitt på dagen under fredagen den 11 december börjar den säljas på stadens gator och torg. För 40 spänn får du en skitsnygg tidning, fylld med mängder av spännande reportage, bland annat en längre intervju med Maria PH och en djupdykning i flyktingproblematiken där vi bland annat träffat två ensamkommande barn.

Juletta2015
Julnumret 2015. Köp och läs!

Jag är ganska slut efter veckans neurologiska utredningar i Sävar, särskilt efter det omfattande minnestestet där det mesta kändes svårt och knepigt. Men jag vet ju att arbetsminnet kan få sig en känga efter en stroke – även om det brukar vara övergående. Men det är aldrig roligt att gå omkring i tillvaron och verka gaggig och glömsk. Fast jag brukar försvara mig med det mer tyder på en författares diskreta charm att vara lite disträ – att jag ständigt har tankarna någon annanstans; att jag går omkring och klurar på en vacker meningen till en kommande roman. (I själva verket kan jag bli stående inne på Coop och försöka minnas om det var bananer eller äpplen jag skulle köpa …)

Åker idag till Skellefteå, en bussresa på dryga två timmar innan jag får kliva av på Anderstorp – där hon står och väntar på mig.

Igår kväll fick jag mer jobb. Dryga 300 sidor text från förlaget – som jag själv skrivit. Slutkorrekturet till min kommande bok ”Spring Kent, spring!”. Ska godkänna texten och för att det ska kunna göras måste jag ju läsa igenom allt – igen. Börjar bli ganska less på mina egna ord. Fast det ska erkännas, jäklar detta blir en riktigt bra bok. Den ska ges ut i slutet av mars 2016.

För övrigt så kan det bli jobbigt för Tomten i år med alla passkontroller och om han först kom till Finland, så finns risken att han skickas tillbaka dit. Vad händer då med våra julklappar?

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,